Proffsigt och med bred dialekt på revyn i Älvsbyn

Bland vimlet av alla länets amatörrevyer framstår den i Älvsbyn som en av de mera proffsiga.

 

En majoritet av numren är alltid egenhändigt författade och framförs med väldigt orubblig energi, just i år även med mycket schvungfull lokal dialekt.

 

Numren är vidare lagom långa och "kill your darlings" praktiseras med osentimentala känsloyttringar.

 

Stycket Skwaller innehåller en hel del mycket lokalt material (det är ju dock en lokal revy) men man behöver ändå inte ha varit mantalsskriven i samhället i en evighet för att ha behållning av föreställningen.

 

Och visst kan man besvärsfritt sympatisera med den subtila protesten mot den planerade nedläggningen av den kommunala musikskolan.

 

En av mina personliga Älvsby-favoriter har Jan Lundberg alltid varit. Genomrolig och kreativt infallsrik. Tyvärr tenderar han i år att ransonera sig allför hårt, men när han dyker upp som frustrerad påve i verbal närkamp med den uppstudsige konstnären Michelangelo njuter man. Stort.

 

Annat bra i år inkluderar Andreas Wiklunds, Staffan Bergmans (för övrigt även en utmärkt och regelbundet återkommande "sanningssägare") och Jonas Berglunds "kattproblematik", Eva Lundström och Bitte Lundströms intåg med burkor samt Staffan Bergmans buktalarei, som ibland dock blir till baktaleri.

 

Och Bitte Lundströms manövrer med en flöjt känner vi i och för sig igen från YouTube. Men är ju lika roliga för det.

 

Publiken på Forum var högst road och visade det genom att skratta och applådera så kraftigt och mycket som möjligt, på söndagskvällen.

 

Alleles som man ska ha för vana att göra. På en lokal-revy.

 

 

 
  • Mest läst – tre i topp
  • Senaste nytt
  • TT
  • Mest kommenterade
  • Läs också:
  • Senaste nytt
  • TT