Intresset för resor kom in ganska sent i Evas liv. Som 17-åring reste hon till Grekland ett par veckor med familjen, annan ledig tid tillbringades i stugan i Västerbotten. Som tonåring och vuxen fanns ett stort intresse för hästar, något som hon lade mycket tid, energi och pengar på, något som hon för flera år sedan helt lade ned.
– Var sak har sin tid. Nu när vi reser så mycket lägger vi pengarna på det. För att ha råd får man ju se till att spara in på annat i livet. Jag tar exempelvis alltid med mig lunch till jobbet, vi gör inga dyra restaurangbesök hemma utan de upplevelserna sparar vi tills när vi reser och så har jag infört köpstopp när vi är hemma.
Paret bor tillsammans i en villa i Kyrkbyn. Förutom en utbyggnad i vardagsrummet häromåret och nytt garage har huset i stort sett kvar stilen från då det byggdes, istället har hon renoverat i mindre skala.
– Det gäller att prioritera. Jag har exempelvis inte lagt ned jättemycket pengar på att fixa i huset, utan målat om skåpluckor i köket och tapetserat.
Resorna ligger istället högst på prioriteringslistan. I somras var de tre veckor i Kanada och hälsade på släktingar som de båda har på varsitt håll i landet.
– Kanada var häftigt och var en resa som länge stått på min önskelista. Min mamma släktforskade för 15 år sedan och visste att min mormors kusin åkt till Amerika för länge sedan och lyckades få kontakt. Vi har haft brevkontakt i flera år och bestämde att vi gör en resa för att hälsa på. Det var så roligt att hinna träffa min mormors kusin Hazel, 91 år, när vi var där. Bara några månader senare somnade hon in.
Det första besöket blev väldigt lyckad och då de umgicks intensivt i en vecka så hann de med att lära känna varandra ordentligt.
– Hazels dotter Linda och hennes dotter Traci kom och överraskade oss när vi gifte oss i vår stuga i Pålänge förra sommaren. Det är jätteroligt att ha fått så bra kontakt. Släkten har blivit större och det är som att Kanada har kommit närmare. Det har också fördelen att vi har gratis boende när vi är där. Stefan har sina släktingar i Toronto som vi också hann med att träffa, de har han bara träffat en gång för länge sedan med sina föräldrar.
Att Kanadaresan har en speciell plats i Evas hjärta märks tydligt.
– Under den vecka som vi hälsade på i somras hann vi med att vandra i bergen och bada i fantastiska sjöar. Vi hade också en fest på deras altan där vi lagade lite svensk mat med klassiska köttbullar, medan de lagade typisk kanadensisk mat och där satt vi tillsammans och bara myste. Det är så skönt sätt att umgås på, då kommer man verkligen ned i varv. Vi åker tillbaka i februari för att åka skidor.
En annan av Eva Solléns favoritresor går till New York, en stad full av liv som hon pratar varmt om.
– New York började som en liten förälskelse som har övergått till djupare kärlek. Det är en jättehäftig stad. Man säger att allt kan hända där. Och det gör det. Jag rekommenderar verkligen alla att åka dit. Det känns som att komma in i en kuliss – lite som på tv med ljuden, bullret och människorna. Det är jättehäftig stad. Och det känns som att man varit där förut fast man inte har det. Vad som helst kan hända, bara man är öppen för det, säger hon och fortsätter:
– En av gångerna när vi var i New York var vi ute på en kort promenad strax före åtta på kvällen. Plötsligt kom det ut en dörrvakt från en skyskrapa och frågade om vi ville ha tre biljetter till musikalen Billy Elliot som skulle börja 20 minuter senare. Och det var klart att vi ville. Men så började vi fundera hur vi skulle hinna dit på så kort tid när en limousinechaufför erbjöd sig att köra oss för 20 dollar. Taget, sa jag. 20 minuter senare satt vi i publiken, berättar Eva med ett skratt. Vad som helst kan hända bara man är öppen för det.
Vid ett annat tillfälle träffade de av en slump på två män som de kom att äta frukost med på en restaurang. En av männen visade sig vara Melvin van Peebles, filmregissör som gjort den första svarta independentfilmen, Sweet Sweetback's Baadasssss Song från 1971, en film av svarta för svarta som spelat förändrat sättet som mörkhyade personer porträtteras på film.
– Vi träffade dem när vi stod utanför en frukostrestaurang och tittade på menyn. När vi sedan hamnade vi borden intill varandra kom vi att prata och de erbjöd sig att ta bilder av oss, så jag tog av dem och erbjöd mig att mejla över dem. Efter att ha bytt mejladresser med varandra så tyckte de att vi skulle kolla upp dem, det gjorde vi och det visade sig att medan van Peebles är filmregissör så arbetar Richard Milner bland annat på Nationalmuseum dit han tog med oss för en privat visning. Nu träffar vi dem och äter frukost tillsammans varje gång vi är i New York.
Vilket är ditt bästa resminne?
– Det är egentligen inte ett resmål utan de människor som jag träffat på. Jag och min kompis for exempelvis iväg på en charterresa till Turkiet på 80-talet och träffade då en kvinna och hennes dotter som var från Österrike. Vi höll kontakten och jag har varit och hälsat på dem även senare. Vi har fortfarande kontakt.
– Vi var i New York strax efter att Michael Jackson dött och man spelade hans musik överallt. Jag hade sett ut en takbar och när vi kom dit var det var en privat tillställning och ett riktigt häftigt party. Vi gick in och det är en av de häftigaste upplevelserna vi har haft. Vi var så välkomna på partyt och har fortfarande kontakt med några personer.
Vid ett annat tillfälle hamnade de på en fest strax efter att de förlovat sig, vilket ledde till att de blev kvar i timmar och träffade många intressanta människor.
I några rum hemma i villan syns resminnen mer än på andra. På toaletten exempelvis har reseminnena fått bre ut sig rejält. Elementet är täckt med små bilder, biljetter, kartor och annat som paret har samlat på sig. På hyllorna finns små miniatyrer av både Londonbussar, frihetsgudinnan och kanadensiska flaggan.
– Många säger att det är lite som ett museum. Det är lätt att bli kvar och kika på vad som finns, säger Eva med ett leende.
Minnen från resor finns också i form av en forstoring på vardagsrumsväggen av en färgglad fasadmålning i New York. En annan forstoring av en skyskrapa går nästan från golv till tak i en annan del av rummet.
På bloggen lägger Eva upp bilder och reseberättelser från alla resor. Hon tipsar gärna om sevärda saker att göra.
– Jag undersöker alltid platsen vi ska till innan så att jag vet ungefär vad som finns att se, sedan upplever jag på plats och skriver dagbok, när jag kommer hem lägger jag mycket tid på att blogga om det.
Förra året vann Eva Sollén Apollos pris som årets reseinspiratör i kategorin mat och dryck. I år är hon nominerad till priset Årets reseblogg hos Travelmarket.
– Det är jättekul att det jag lägger ned tid på blir så uppskattat. Feedbacken från läsare och vänner får mig att vilja fortsätta.