Vad händer med en yrkeskår när kärnuppgifterna konkurreras ut av andra uppgifter, inte sällan av administrativt slag?
Vi vet vad som hände med lärarrollen; på bara några decennier har lärarutbildningen gått från att vara aktad, till utskälld och degraderad till ett val för många som inte har betyg nog att välja andra utbildningar. Det är naturligt att roller förändras över tid, att anpassning till verklighetens förväntningar behöver mötas. Men frågan är om de förändringar som görs leder till mer eller mindre professionalisering av de yrkesgrupper som utsätts för förändringen?
Svenska läkare riskerar att gå samma öde till mötes som de svenska lärarna gjort. I sin rapport ”Ur led är tiden” från i fjol fann Myndigheten för vårdanalys att svenska läkare hamnar i botten av OECD-länderna ifråga om antal patientbesök.
Trots att det näst lägsta antalet läkarbesök per invånare görs i Sverige och att Sverige samtidigt har relativt många läkare per invånare, näst flest i OECD-området för att vara mer exakt, hinner de inte träffa särskilt många patienter.
I jämförelse med de övriga 34 OECD-länderna hamnar svenska läkare i botten med sina i genomsnitt 900 patientbesök per år. Detta ska jämföras med snittet i OECD som uppgår till 2.400 patienter. Som kuriosa kan nämnas att de japanska och koreanska läkarna hinner med drygt 6000 patienter per år.
Hur går många läkare ihop med få patientbesök?
Enligt Läkarförbundets ordförande Marie Wedin kan en delförklaring vara att svenska läkare lägger mycket tid på just administration; uppföljning, registrering, dokumentation och krånglande IT-system.
Drygt var tredje läkare uppger att han eller hon ofta får utföra uppgifter som någon annan yrkesgrupp hade kunnat göra. På 20 år har andelen som anser att de får använda sin högsta kompetens sjunkit från 72 till 52 procent.
Så illa är det, och nu börjar det röra sig i leden. Människor som sökt sig till vårdyrken har gjort det i syfte att lindra lidande och rädda liv, inte för att kuckelura bakom datorskärmar där byråkratiska styrmodeller och flödeseffektivitetsprocesser styr.
I diskussionen om framtidens välfärdssektor är det viktigt att resonera kring hur kombinationen av kvalité, kvantitet och effektivaste möjliga användning av befintliga resurser ska utformas med brukarens bästa för ögonen. I det ligger också att fortsätta attrahera duktiga människor till läkaryrket.
Sverige har inte råd med en vård som går samma öde till mötes som skolan gjort.