Vad är det som gör att normalt sansade människor tappar greppet totalt i trafiken och blir skrikande och svärande individer?
Begreppet kallas "road rage" och kan väl lite slarvigt och snabbt översättas till arga bilförare.
För det är vad vi är. Arga. Jävlat på allt och alla som inte gör som vi tycker att de ska göra i trafiken.
Folk som inte kan högerregeln - idioter. Rondeller? Oj, där finns det så många puckon som måste få en verbal smocka. Cyklister som cyklar över övergångsställen? SÅ FÅR DU INTE GÖRA! IDIOT!
Och långsamma människor överlag. Gåendes, cyklandes eller i bil. Oj, oj, oj...
Men gååååådååååå! Men kööördååå! RÖR PÅ DIG!
Personligen hatar jag bilförare som inte stannar vid övergångsställen, särskilt där det är tvåfiligt. Om jag stannar, men inte bilen som kör upp bredvid, riskerar jag ju att bidra till att någon blir överkörd. Här pratar vi om riktiga praktidioter som jag hoppas hamnar i ett trafikhelvete när de dör. Där ska de tvingas ligga bakom en långtradare efter en snöig E10 i resten av sitt döda liv.
För oss arga bilförare brukar bilturen inte sällan sluta med att man sitter och pratar högt för sig själv om hur dåliga alla andra är i trafiken. Det blir en arg monolog som hade gjort Stefan Sauk stolt.
Kanske är det en ventil för något annat i livet. Bakom den trygga rutan kan vi bete oss på det sätt vi inte vågar bete oss ansikte mot ansikte. På det stora hela kanske road rage är bra, vi får skrika av oss och bli förbannade utan att det får för stora konsekvenser.
Men det kan så klart få konsekvenser.
En vän fastnade bakom en bil som körde lite för långsamt. Det gick inte att köra om eftersom det kom bilar i en strid ström i mötande körfält. Irritationen växte över snigelföraren framför honom.
Till slut blev min vän galen. Till slut tog hans roadrage över och tilläts fritt spelrum.
När han efter många svordomar fick chans att köra om kändes det självklart att rikta ett långfinger mot den långsamma föraren.
Åhhh, vad bra det kändes.
I cirka en tiondels sekund.
För se när föraren sneglade upp och möttes av långfingret så visade det sig att föraren saknade armar och styrde bilen på annat sätt. En fullt godtagbar förklaring till att det gick lite långsamt på vägen. Kanske var det första turen med den specialanpassade bilen.
Den situationen känns ju inte direkt lockande att hamna i.
Jag skulle säga att det är rent avskräckande.
Inte sällan frodas dubbelmoralen bland oss arga bilförare. Vi lever ofta inte som vi lär – och kör. Visst skiter jag i högerregeln ibland men om någon gör det mot mig – då jävlar. Nu ska han få höra. Upp med fingret i ensamt majestät.
Det är ju för tragiskt, det kanske är dags att växa upp och skärpa sig kan man ju tycka.
Men sedan hamnar man i en bilkö efter en hockeymatch där FOLK INTE FATTAR ATT MAN SKA ANVÄNDA SIG AV BLIXTLÅSPRINCIPEN!.
Och så är jag tillbaka på ruta ett igen.
Ja, vad är det egentligen som gör att normalt sansade människor blir så här i trafiken?
Några förslag?