Länsstyrelsen uppskattar att det finns noll vargar i Norrbottens län. "Vi är inget varglän", förklarar Kjell Sundvall, enhetschef på fältenheten, men tillägger att det händer att varg passerar våra trakter.
Den senaste var en "genetiskt viktig" varghanne som vandrat in från Ryssland och som syntes till i trakterna kring Arvidsjaur tidigare i vinter. Men länsstyrelsens spårare tappade bort den i en snöstorm.
– Vi hoppas att den har dragit söderut, säger Kjell Sundvall.
Varje år får länsstyrelsen in flera samtal om misstänkta observationer av varg – de visar sig nästan alltid vara falska.
– Vi får årligen in ett antal observationer i fyrkantenområdet. Men någon varg har vi inte haft på länge. För något år sedan hade vi en norr om Luleå, en jägare vars stövare blivit illa åtgången. Men det gick inte heller att bevisa att det var varg, säger Kjell Sundvall.
Stövartiken attackerades av ett rovdjur i trakterna kring Råneå i oktober 2015. Hunden fick avlivas och skadorna tydde på att förövaren var en varg. DNA-prov togs på salivrester men Länsstyrelsen i Norrbotten kunde aldrig bekräfta att det var en varg som orsakat hundens död.
I tisdags fick Norrbottens Media ett tips från en man i en by i utkanten av Luleå. Fyra personer hade observerat djuret under cirka tio minuter.
– Det är ingen tvekan om att det var en varg. Den var dubbelt så stor som en stor hund, säger mannen som tipsade och som har bett om att få vara anonym.
Den misstänkta vargen hade vandrat i djupsnön över gården och tagit för sig av överbliven rensida vid ett fågelbord. Den observerades sedan när den lyckades ta för sig av två bitar av renkött som spikats upp på en lada som fågelmat – över två meter upp från marken.
Vår reporter åkte till platsen men tyvärr var snön för lös för att några avtryck skulle synas. Däremot syntes tydliga märken av klor på ladväggen, där djuret hade klöst sig upp för att nå köttet.
Länstyrelsen kontaktades och de blev intresserade av observationen. Men alla spårare, inklusive den som är baserad i Luleå, var borta på jobb i Kirunafjällen så de skulle behöva överväga om det var värt att skicka ner någon.
– Det händer att vi får bilder på polarhundar som folk sett länge vägen och trott att det var vargar. Vi tar emot det här och sedan får vi utvärdera. Nu är det bra spårsnö, men det måste på något sätt verifieras innan man går ut och säger att det finns varg i Luleå, sa Kjell Sundvall.
Här fick dock historien en vändning. Dagen efter observationen ringde vi runt till boende i området – och det blev napp direkt.
– I går morse for gammelhunden iväg och han var nog borta iallafall en timme, sa en boende på en gård några hundra meter bort.
Den östsibiriska lajkan, en populär jakthund i Norrbotten, hade släppts ut vid 6.30-tiden på morgonen och sedan varit borta i en och en halv till två timmar. Det var inom den tidsrymden som observationen gjordes.
– Ja, det är väl som hundar brukar vara. Inte är det omöjligt. Om det hänger ute kött brukar han nog försöka ta en munsbit, sa mannen.
Vi tog med oss informationen till tipsaren.
– Ja, det låter nog som att det är svaret på det här, sa han.
Kjell Sundvall på länstyrelsen säger att en varg är lätt att känna igen – för ett vant öga.
– Den stora skillnaden mellan lajkor och varg är nog att en lajka han svansen uppåt och att de kan ha den i knorr, medan vargens är rak. Så är man rutinerad så hade man sett det direkt, konstaterar han.
Till försvar för de som såg "vargen" har dock denna hund en rätt rak svans, enligt hundägaren.
– Man kan nog missta honom för en varg. Han är ju ganska stor och gråsvart i pälsen. Men det känns osannolikt att det skulle ha varit en varg i farten samtidigt som han var ute.