Oskar Norberg, Klätterhuset, ser att intresset för klättring ökar i Luleå.
Tävlingsformen kallas för bouldering och bedrivs på relativt låg höjd, max cirka fyra meter och utan rep. Målet är att via en förutbestämd led, eller problem som det också kallas, ta sig till toppen och kontrollera det översta greppet med båda händerna, då får man poäng.
Klarar man på första försöket kallas det för en ”flash”, vilket ger mer poäng.
Greppen efter den förutbestämda leden har samma färg och det är endast dem som klättraren får använda. För dagen finns det 50 nya problem för de tävlande att lösa under en kvaltid på fyra timmar.
– Vi har olika problem från det riktigt lätta till det väldigt svåra, säger Oskar Norberg, en av delägarna.
Klätterhuset öppnade i mars 2020 men efter endast elva dagar tvingades de att stänga när pandemin slog till. Ett hårt slag men företaget lyckades rida ut stormen och intresset för att klättra i Luleå är stadigt på uppgång.
– Vi är långt efter i Sverige. I Mellaneuropa är klättring väldigt stort och i norra Italien har varenda by med 5 000 invånare en egen klätterhall.
Tyra, Anders och Malva Grenholm brukar ofta räna tillsammans.
Bland de cirka 70 tävlande återfinns familjen Grenholm där nästan samtliga har börjat klättra.
– Det är en jättebra träningsform för hela familjen. Alla tränar tillsammans, säger Anders Grenholm som klättrar cirka tre dagar i veckan.
Anders Grenholm på väg ner från ett av tävlingens 50 problem.
Men riktigt hela familjen är inte närvarande. Det finns fler syskon där hemma, som i och för sig brukar klättra men som inte är på plats i dag – och inte heller mamman i familjen som enligt säkra källor inte är helt bekväm med höjder.
– Det är lite motigt där men vi jobbar på det, säger Anders och skrattar.
Anders och Malva Grenholm tar en välbehövlig paus mellan försöken.
I dag är döttrarna Malva, 14 år, och Tyra, 16 år, med i hallen men det är bara Malva som tävlar, Tyra har skadat fotleden vid en olycklig landning när hon övade bouldering.
Vad är det som är så roligt med klättring?
– Det är bara kul, och jag tycker om att köra ensam eftersom det inte är en lagsport, säger Malva Grenholm.
Anders Grenholm kritar händerna för att få bättre grepp.
– Det är en fruktansvärt bra träning, mångsidig och man glömmer bort att det är jobbigt för att det är så roligt. Det är bra, säger Anders Grenholm.
Malva Grenholm har hållit på med klättring i tre år.
Malva Grenholm
Malva tar sikte på väggen och river av en "flash" på några sekunder. Nu ska det loggas i appen så att poängen bokförs. Det finns ingen domare på plats utan alla sköter sin egen protokollföring. Poäng delas ut beroende på hur många försök som har gjorts och svårighetsgrad.
Klättrarna använder en app för att markera vilka problem som de har löst under tävlingen.
Det finns sju olika svårighetsgrader där grönt är lättast och svart är svårast.
I ett av hörnen finns ett knepigt problem som gäckat Malva under dagen. Graderingen är blå, mellansvårt, och det är ganska långt mellan greppen som dessutom delvis sitter på en lutande vägg. Återigen tar det stopp halvvägs men hon ger inte upp.
Malva Grenholm slutade trea vid lördagens tävling.
– Jag kommer aldrig att ge upp. Jag ska klara den, det är mitt mål, säger Malva Grenholm.
När Kuriren lämnar lokalen är tävlingen långt ifrån avgjord. Nya problem ska lösas och det är uppåt som är utmaningen.
Ner kommer man alltid.