I dagarna publicerade stiftelsen AllBright en rapport med titeln ”Kvinnor arbetar, män gör karriär”. Rapporten slog ner som en bomb i advokatbranschen. Männen fortsätter att vara kraftigt överrepresenterade bland advokater och delägare, trots att kvinnor har varit i majoritet på juristutbildningen i 20 år. AllBright ger kvinnor med advokat- eller delägarambition rådet: ”Byt mål, genast. Byråerna är inte redo för dig.”
Efter den gångna valrörelsen vill jag lägga till ett till råd: Är du kvinna med ambition att kandidera till riksdagen? Byt mål, genast. Partierna är inte redo för dig.
I riksdagsvalet 2010 var könsfördelningen av riksdagspartiernas förstanamn i Sverige 61 procent män och 39 procent kvinnor. Inför riksdagsvalet 2014 var könsfördelningen ännu mer ojämn: 67 procent män och 33 procent kvinnor. För första gången någonsin minskade också antalet kvinnor i riksdagen två val i rad.
För att som kvinna komma in i den mansdominerade riksdagspolitiken krävs att man jobbar hårdare och drar ett rejält lass i valrörelsen, i hopp om personkryss. Männen, listettorna, kan luta sig tillbaka och se på när kvinnorna, som har lägre placeringar, drar det tyngsta lasset i valrörelsen; delar flyers och knackar dörrar. Tack vare kvinnornas hårda arbete kan männen göra politisk karriär.
Detta känns förmodligen igen inom de flesta partier, om man vågar vara lite självkritisk. Mitt eget parti är inget undantag. Trots att Moderaternas partistyrelse har beslutat om ”varannan damernas”, en princip om att ha varvade vallistor för att uppnå politisk jämställdhet, beslutade moderaterna i Norrbotten inför valet 2014 att det räckte med en lista där det var ”50-50” män och kvinnor. Alla kvinnor kom att placeras på sk. ”icke-valbara” platser. Listan toppades av två män och mig på tredje plats. Glastaket kan inte bli tydligare än så.
Jag bestämde mig för att vara ”en duktig flicka”. Om jag bara jobbade tillräckligt hårt hoppades jag på att stiga från tredje platsen med folkets stöd, det vill säga med hjälp av personkryss. Och vilket gensvar det blev på valdagen - när rösterna var räknade stod det klart att jag hade sprängt personvalsspärren och stigit till andra platsen. Jag var bara 267 kryss från att göra det som skulle vara omöjligt, dvs. att ta mig från en så kallad ”icke-valbar” plats till riksdagen.
Jag hade inte tänkt berätta min historia. Men när förbundsstyrelsen i helgen beslutade att återanvända den gamla listan med den ojämställda representationen i stället för att låta medlemmarna besluta om en ny lista, trots att detta hade varit möjligt enligt stadgan, bestämde jag mig för att överge tystnaden. Som politiker måste man våga säga ifrån, man kan inte bara ställa sig i partiledet.
Den ojämställda representationen på moderaternas lista, såsom på många andra partiers listor, är en kulturfråga. En fråga om förlegade traditioner och en ovilja att lämna ifrån sig makt. Och det är bara folket, väljarna, som kan göra skillnad i detta läge.
Så, vill du snabba på jämställdhetstakten i Sverige i 2015 års nyval? Kryssa en kvinna. Du lär inte hitta henne först på listan, så för pennan några namn ner. Om du röstar på Moderaterna - kryssa mig. Du hittar mig precis nedanför glastaket, på plats 3.
Anna Alriksson,
kandidat till riksdagen (M)