Sir Malcolm Rifkind har varit minister för Skottland, transport-, försvars- och utrikesminister under flera konservativa regeringar. Vid ett föredrag i London i samband med hans nyutkomna memoarer introducerades han som en ”sofistikerad skotte med skarp hjärna”. Det mest minnesvärda och oväntade var hans perspektiv på hur Storbritanniens utträde ur EU skulle kunna förändra diskussionen om skotsk självständighet. Rifkind tror inte på skotsk självständighet och ännu mindre efter Brexit. Det är inte bara det låga oljepriset och Skottlands underskott i sina finanser som inbjuder till försiktighet, utan EU-medlemskapet har använts som en självklar plattform i den nationalistiska argumentationen.
Brexit innebär nämligen en skärpning av konsekvenserna av en eventuell brytning med Storbritannien. Om Skottland blir självständigt och söker inträde i EU – och det är inte självklart att det skulle beviljas medlemskap – införs inte bara en nationsgräns mellan Skottland och England, något som inte funnits sedan 1603, utan också en gräns mellan EU och icke-EU. Skottland skulle inte heller gränsa till något annat EU-land i bemärkelsen ha en gemensam territoriell gräns. Rifkind tror inte att invånarna i Skottland vid närmare eftertanke verkligen är beredda avstå viss nationell bestämmanderätt för att dela den med östeuropéer, greker och italienare men inte med engelsmän.
Skotskt utträde ur Storbritannien betyder att man måste lämna pundet, och man skulle kunna övergå till euron, men den valutan har som bekant problem, och det är inte självklart att eurozonen skulle vilja ansluta ytterligare en region med ekonomiska problem. I annat fall måste en helt ny valuta skapas, och det för ett nytt land som startar med svag ekonomi.
Brittiska regeringen har också under de senare decennierna genomfört en decentralisering, devolution, inte bara till Skottland, Wales och Nordirland utan också till områden och städer inom själva England, en pragmatisk anpassning i federalistisk riktning. Det betyder att regeringen redan har tillmötesgått önskningar om mer lokalt inflytande och att regioner har en betydande självständighet.
Rifkind påminde också om att skotska unga och ambitiösa personer som vill komma fram i världen och låta tala om sig, kanske som han själv, alltid har haft siktet inställt på London. Vart ska de bege sig från ett självständigt Skottland? Till Bryssel, Paris eller Berlin?
Rifkind var övertygad om att ledaren för det skotska nationalistiska partiet, Nicola Sturgeon, mycket väl förstår alla de här aspekterna och sannolikt kommer att vara försiktig i sina uttalanden om eventuell självständighet. Hon kommer också noga att följa vad som händer med gränsen mellan Nordirland och Republiken Irland och vad som händer med Schengenavtalet.
Kanske Brexitomröstningens viktigaste resultat kan bli att regionalnationalismen bromsas. Stranger things have happened, menade Rifkind.