”Att skydda individens värdighet är ett grundläggande krav för de olympiska spelen.” Olympiska värderingar och rysk regim går knappast hand i hand. Snarare är citatet från de olympiska stadgarna närmast en motsatsbeskrivning av rysk politik i dagsläget.
Det är lätt att ställa sig frågande till att Ryssland med start på fredag får stå värd för ett av världens största idrottsevenemang.
Vi har hört rapporterna länge nu. De som pekar på att Ryssland i en värld där många länder kämpar för en demokratisk resning går åt motsatt håll.
Lagar stiftas för att frånta människor grundläggande rättigheter och förtryck mot oliktänkande sanktioneras från toppen. Ingen har missat de nya lagarna som sedan förra sommaren förbjuder homosexuell ”propaganda”.
Nyligen har vi också fått höra makabra rapporter om hur gästarbetare i Sotji misshandlats och utnyttjats. I en intervju med BBC klargjorde dessutom Sotjis borgmästare Anatolij Pachomov nyligen att homosexualitet inte accepteras i regionen. Men med eller utan OS finns problemen i Sotji, och hela Ryssland, likväl. Skillnaden är bara att de nu har strålkastarljusen på sig.
Just av den anledningen borde bojkott inte vara något alternativ.
Snarare än ett effektivt redskap vore det här inget mer än den enkla utvägen. Den som vill titta bort och svära sig fri från ansvar har häri den perfekta lösningen.
Men att resten av världen vänder orättvisorna ryggen är ingen hjälp för de utsatta grupperna. HBTQ-rörelsen, starkt marginaliserad i dag, hade inte fått det enklare.
Trakasserade och misshandlade gästarbetare skulle inte få någon upprättelse, längtan efter och kampen för demokrati inget ytterligare stöd.
Däremot är tydliga markeringar på sin plats. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har valt att bojkotta invigningen men delta i resten av spelen.
President Obama meddelade i december att han själv inte kommer delta, och lämnade ett tydligt budskap när han utsåg två lesbiska tidigare idrottsstjärnor till den amerikanska delegationen. Men här är det inte bara regeringar som har chansen.
Den finns också för enskilda personer, företag och organisationer. Efter påtryckningar från bland andra organisationen Swedwatch har de svenska huvudsponsorerna Nordea, Vattenfall och ATG satt sig ner i samtal med SOK, Sveriges olympiska kommitté, för att diskutera hur de oacceptabla ageranden från ryskt håll ska bemötas.
Dessutom finns också möjlighet till markeringar och protester från enskilda idrottspersoner. Det är ingen lätt sak, men flera exempel sågs i förra sommarens friidrotts-VM i Moskva.
Och det är hög tid att skrota den gamla, högst inaktuella ursäkten att sport och politik inte hör ihop. Kopplingen kan omöjligen förnekas när stora idrottsevenemang förläggs länder som inte vill något annat än att göra just politik av dem.
Vinter-OS i Sotji är politik. Och visst vore det en skam om Putin blev ensam om att utnyttja det faktumet.