Etableringen av solcellsproduktion i Gällivare i början av 1990-talet spred inte bara förhoppningar om tillväxt och arbetstillfällen i landets nordligaste region.
Ökad miljömedvetenhet och europeiska miljömålsättningar gav ytterligare underlag för vad många såg som realistiska framtidsförhoppningar för en växande näringsgren med stort anställningsbehov som gladde både befolkning, lokalpolitiker och finansiärer som Norrlandsfonden.
Svenska statens intresse väcktes också och ministerbesöken vid produktionsanläggningarna i Gällivare blev vardag för de anställda samtidigt som produktionen i norr och forskning i söder samordnades. Framtiden var ljus.
Platt fall
Exportmarknadsberoendet visade sig dock vara en akilleshäl.
En krisande europeisk ekonomi och förändrade statliga subventioner för miljöinvesteringar i exportländerna tillsammans med ökade statliga insatser i det största konkurrentlandet Kina, fick den norrbottniska solcellsproduktionen på fall.
Priset på solceller sjönk samtidigt som de europeiska finansieringarna av solcellsinstallationer inriktades på de billigare Kina-tillverkade enheterna.
Produktionen vid en av produktionsanläggningarna i Gällivare och Porjus exporterades till 52 olika europeiska länder som en efter en kom att försvinna.
Försök att få till stånd svenska statliga subventioner och därmed skapa en svensk marknad för att rädda företagen vann heller inte gehör.
Allt borta
2012 försattes Eco supplies solar AB, tidigare GPV, i Gällivare i konkurs, Likaså Latitude solar i Porjus och Arctic solar, Gällivare, befinner sig under kontrollerad avveckling.
Av de tidigare 250 arbetstillfällena finns inga kvar.
- Jag skulle vilja säga att det är svårt eller i det närmaste omöjligt att producera den typen av produkter i Sverige med det löneläge vi har. Andra länder ställer också som villkor för subventioner att produktion förläggs till det egna landet. Det här gör att jag inte vill kalla det för en sund bransch, säger Latitude solars konkursförvaltare Magnus Muchler, Kaidings.