När Emmanuel Macron vann första omgången i Frankrikes presidentval för nästan exakt ett år sedan, liksom slutomgången två veckor senare, drogs en lättnadens suck runtom i Europa. Macron var och är en visionär med stora tankar om Europa. Men att de fina idéerna tyvärr ofta mynnar ut i diskussioner om maktbalansen inom EU snarare än politiska reformer är ett fattigdomsbevis för debatten om Europas framtid.
En debatt om Sveriges framtid som hade handlat om förändringar i regeringsformen och riksdagsordningen hade setts som knastertorr och visionslös. Den hade helt bortsett från avgörande frågor om hur vi får en stark ekonomi, ökad frihet och en bättre miljö.
Likväl domineras debatten om Europas framtid av just den typen av frågor. I stället för att se över de politiska vägvalen för Eurogruppen diskuteras styresformerna för sammanträden. Det är att som att den svenska debatten skulle fokusera på huruvida statsministern ska vara ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting. Inte mycket till agenda eller visioner. Många talar om hur Frankrike och Tyskland ska ”föra Europa vidare”, men glömmer att det måste ske tillsammans med alla länder genom reformer och politiska vägval.
Sveriges regering bör tillsammans med likasinnade länder skapa ett nytt momentum i Europadebatten med fokus på politiska reformer. En sådan koalition kan bidra med en tredje väg, bortom viljan att centralisera alla beslut till nya institutioner i Bryssel och bortom den tröttsamma kritiken mot EU som helhet varje gång något enskilt beslut inte blir som man själv önskar.
Att likt regeringen Löfven först bortprioritera EU-samarbetet och sedan sälja ut den svenska modellen genom att öppna dörren för att frågor om vår välfärd och arbetsmarknad ska kompromissas på Europanivå är helt fel väg att gå.
Vad Europa behöver är en fortsatt fördjupning av den inre marknaden, ett ökat forskningssamarbete så att Europas universitet kan bli basen för morgondagens vetenskapliga genombrott och en handelspolitik som lägger grunden för en stark internationell rättsordning. Vi bör gemensamt bekämpa korruption och använda EU-budgeten som medel för sanktioner mot dem som inte följer reglerna.
Vi bör öka samarbetet kring säkerhetspolitiken och fördjupa energiunionen som ger oberoende och förmåga att uppfylla Parisavtalet. En gemensam flyktingpolitik som bygger på en fungerande gränskontroll, asylprövning och att länder tar sitt ansvar. En fördjupad telekommarknad där EU kan bli världens största digitala ekonomi.
Stora visioner och utmaningar kräver stort mod och kloka beslut, inte nya institutioner. Men då måste vi prata om det politiska innehållet. I stället för att vänta på Frankrike och Tyskland bör Sverige formulera en egen vision om Europa.