Av en slump kom Mari Gustafsson att bli den femte generationen att slå sig ner i 1930-talsvillan i Piteå. Efter tolv år av renoveringar i omgångar, något som inneburit allt från att täcka en vattenskada i trappan med en snygg lapptäcksteknik till att bygga till 45 kvadratmeter, får myskvällar framför kaminen och goda middagar från grunden i dag ta allt större plats i vardagen.
– Vi har försökt bevara husets 30-talsstil. Hitta husets karaktär och lyfta fram istället för att dölja. Samtidigt blir ett hus ju aldrig helt klart, fast det är lite tack och lov känner jag. Ett hem ska vara levande, och livet förändras ju hela tiden, säger Mari Gustafsson.
Så snarare än att försöka beskriva stilen stilen i hemmet med ord som ”lantligt”, ”industriellt” eller ”shabby chic” är det just känslan av ett levande hem som Mari strävar efter.
– Vi vill ha ett hem där det går möblera om, spilla färg, göra någon liten repa på golv och möbler. Det behöver inte vara så himla noga. Det bor ju någon här, och det måste ju få märkas. Det går ju inte leva i ett hem som ständigt ska se ut som ett inredningsreportage, säger Mari Gustafsson.
– Att få vara sig själv och inte behöva vara försiktig hela tiden, fyller dottern Siri i.
– Precis, säger Mari och nickar.
Under årens gång har inredningen snarare kommit att spegla familjens intressen; harmonin i yogan och kontakten med naturen är ständigt närvarande i en sprakande kamin och de dova färgerna, fjäderdekorerade drömfångarna och mjuka fårskinnen.
– Det kan låta tråkigt för vissa, men jag gillar det färglösa. Och att blanda texturer, som fårskinn, kalkfärg och sammet, säger Mari.
Under åren har hemmet också fyllts av historier. Familjen köper nämligen helst inte nytt, förutom säng, soffa, teknik och vitvaror. I stället har husets gamla fönster resulterat i en garderob och Markus pappas omaka stolar från barndomshemmet ger ett charmigt intryck i det ljusa köket. De flesta inredningsdetaljer är just arvegods eller loppisfynd, men att göra ”superfynd” eller att hitta märkesgrejer är ingenting som intresserar.
– Det roligaste att få en historia med sig när du tar hem något ”nytt”. Den kan handla om föremålet, eller något som hände när vi hämtade hem det. Saken blir som ett minne och får en extra betydelse, så kan det finnas begagnat så letar jag gärna där, berättar Mari.
En av historierna som är färskast i minnet är hur det nya kylskåpet kom på plats, med bara millimeter till godo i den gamla köksinredningen.
– Vi hade en såndär fin gammal kyl från smeg, men den gick precis sönder. Och i dag har ju köken nya mått, så det blev till att såga lite i inredningen, men det gick tillslut. Jag är verkligen glad att den gick att behålla för jag älskar vår köksinredning, den är så gedigen, säger Mari.
Och gediget, det är också ett av ledorden för Maris drömfynd vid nästa loppisbesök. Det hör till ovanligheterna att hon vet redan innan vad hon letar efter.
– Jag brukar egentligen gå på känsla, men just nu skulle jag väldigt gärna skulle vilja hitta ett rejält, perfekt slitet gammalt köksbord i trä, säger Mari Gustafsson.
Men det är ingen stress, för efter de många omgångarna av renoveringar ses ett köksbord ett litet projekt, och det är något som Mari välkomnar varmt.
– Vi har ett hem som fungerar, som vi älskar, som vi trivs i och kan njuta av tillsammans. Samtidigt är inredning ett intresse, så att det finns små projekt att ägna sig åt när lusten finns är bara roligt, säger hon.