Det är snart middagstid och socialdemokraten Elisabeth Lindbergs ögon är blanka.
– Jag är starkt berörd av det som händer och vill väl egentligen gå därifrån, men min uppgift är att genomföra mötet på ett formellt riktigt sätt, säger landstingsfullmäktiges ordförande dryga veckan senare.
Den svaga rödgröna majoriteten har spruckit, 67 dagar efter Socialdemokraternas katastrofval. Partiet har tappat sex mandat i fullmäktige, Norrbottens sjukvårdsparti har ökat sex mandat.
Sjukvårdspartisten Kenneth Backgård är vald till ordförande i landstingsstyrelsen. I fullmäktigesalen sitter två personer med vetskapen om att de störtat sin egen ledare, Kent Ögren.
Folkpartisten Jens Sundström var den som begärde sluten omröstning.
– För det första är det ovanligt att man föreslår en annan ordförandekandidat än majoritetens, för det andra att man föreslår sluten omröstning. Där kunde man ana att något var på gång, säger Elisabeth Lindberg.
Landstingsfullmäktiges ordförande försöker hantera sammanträdet där förvirringen närmar sig klimax. "Min roll är att se till att det blir formellt riktigt", säger hon
Jens Sundström hävdar att S-myteriet inte föregåtts av några subversiva möten mellan S-revoltörer och opposition.
– Nej, den myten är inte sann för fem öre. Det var inget annat än att när vi nu fick chansen med nya fullmäktige skulle vi helt enkelt pröva en svag majoritet på dess svagaste punkter.
Mattias Karlsson (M) svarar lite mer svävande:
– Det försiggår alltid diskussioner. Det är till att söka breda överenskommelser.
Vid sammanträdet råder förvirring av epidemiska mått.
Det kivas om ord och formalia. Med bultande panik på båda sidor. Ingen vill riskera ett beslut som kan skjuta de egna intressena i sank.
Socialdemokraten Anders Öberg och Jens Sundström krigar från varsin talarstol.
Oppositionen vill slutföra och sätta punkt medan den sårade majoriteten famlar efter knappen för omstart.
Mötet tar paus, reportrar och fotografer sliter i dramats centralfigurer. Skärrade ledamöter ringer jurister och springer i skytteltrafik till presidiet där ordförande närmar sig bristningsgränsen.
Kenneth Backgård (NS), Dan Anckarholm (NS), Anna-Stina Nordmark Nilsson (C) och Jens Sundström (FP) konfererar i en paus.
– Kalla mig gärna naiv men jag var alls inte beredd på detta, säger Elisabeth Lindberg.
Även partikamraten Britt Westerlund, avgående landstingsråd, säger sig ha blivit tagen på sängen.
– Det var väl därför det blev så upproriskt, för att det kom som en chock.
Det har funnits tecken på överhettning i den konstruktion som vid sunda vätskor ska alstra politisk energi.
För en annan tongivande socialdemokrat var härdsmältan väntad:
– Det har varit tuffa tider i landstinget, det har blivit uppdämt. Det kunde inte annat än sluta såhär, det måste komma en reaktion på något vis. Sedan behöver man inte koppla det till enskilda personer men den politiska situationen var så känslig. Att urladdningen kom nu, när det fanns en så bräcklig majoritet med bara ett mandats övervikt, gjorde att konsekvenserna blev så stora, säger Karl Petersen, förre kommunalrådet i Luleå.
Petersen har tre delar i sin analys:
*Svårt politiskt uppdrag. Ett till ytan stort län med få människor som i dag ska finansiera fem sjukhus och 34 vårdcentraler.
*Med ett svårt uppdrag krävs en ordentlig majoritet. Att styra med ett mandats övervikt i fyra år är omöjligt.
*Landstingspolitiken bär ett arv av strider inom partigrupperna. Att två majoritetsledamöter röstade blankt är inget som uppstått nu, svaret finns i historien.
Petersen pratar om ett hårt klimat.
Karl Petersen (S), förre kommunalrådet i Luleå, efterlyser lågmälda politiker. "Kanske har traditionen varit för mycket ’då får inte du komma på mötet’ eller ’då får du stanna hemma’."
– Kanske har traditionen varit för mycket "då får inte du komma på mötet" eller "då får du stanna hemma". En utveckling som ger det hårda tonfall jag tycker representerar alla partier i landstingsfullmäktige. Jag skulle vilja ha politiker som är lite mer lågmälda, säger han.
Han ogillar jakten på "förrädare" som drog igång i S-gruppen när Kent Ögren förlorat ordförandeposten.
– Arbetet med att försöka ta fram personerna är fullständigt förödande.
Så hur ser Petersen på utsikterna?
– Jag tycker att de två största partierna i landstinget ska bilda grunden för en majoritet. Om man bara kan svälja förtreten. Går Socialdemokraterna och Sjukvårdspartiet eller de rödgröna och Sjukvårdspartiet tillsammans, då gör det inte så mycket om en eller två röstar olika i en fråga. De som är politiskt valda har en skyldighet att landstinget ska fatta beslut. Här finns tre klassiska delar: sjukvård, regional utveckling och kultur. Jag tror man löser det om man kommer överens genom att diskutera partiövergripande. Sker inte det är Norrbotten en förlorad region i Sverige. Om regionen blir utarmad på utveckling så vill ingen vara här, säger han.
Fler än Petersen reagerar mot tonläget.
– Det är helt oacceptabelt, att jaga syndabockar är inte ett alternativ i en organisation som vår, menar Lenita Ericson, ledamot i distriktsstyrelsen.
Luleås kommunalråd Yvonne Stålnacke, som en gång skolade in Kent Ögren i landstingspolitiken, instämmer.
– Är det en sluten omröstning så är det, och det får man ha respekt för. Samtidigt går det inte att leda ett stort parti om alla röstar som de vill, säger hon.
Distriktsstyrelsens ordförande Karin Åström bekräftar de historiskt tuffa tongångarna i landstingspolitiken. Hon minns striderna kring bygget av Sunderby sjukhus.
Socialdemokraternas distriktsordförande Karin Åström ser jakten på blankröstare som stressymptom. "Varenda ledamot var chockad vid det tillfället. Jag har full förståelse för att det blev hårda ord initialt", säger hon.
Men S-jakten på "förrädare" ser Åström som stressymptom.
– Varenda ledamot var chockad vid det tillfället. Jag har full förståelse för att det blev hårda ord initialt. Om du frågar dem i dag tror jag de ser det på annat sätt. Min ståndpunkt är, och det har jag sagt länge i partiet, att vi håller inte på och söker syndabockar.
Ögren ser det inte på annat sätt i dag.
– Jag tycker det är rimligt att de som röstat blankt träder fram och berättar varför. Det hade jag själv gjort, jag hade deklarerat innan att jag kommer rösta blankt. Jag har aldrig tagit ordet jakt i min mun, det är tidningarnas rubriksättare som gör det, säger han.
Det politiska klimatet?
– Av och till har det bränt till men klimatet är inte hårdare hos oss än hos andra. Visst har vi varit oense men löst det i demokratisk ordning, säger Ögren.
Dygnen efter ödesdagen i fullmäktige råder osäkerhet.
Att temperaturen i S-reaktorn fortfarande stiger står klart när veteranerna och tidigare kommunalråden Bengt Niska, Pajala, och Bengt Westman, Haparanda, kallar till presskonferens.
Partiveteranerna Bengt Niska och Bengt Westman kallar till presskonferens. Budskapet är entydigt: Villkoret för rödgrön majoritet är att Kent Ögren kliver tillbaka.
Duon tillbakavisar anklagelser om blankröstning i ordförandevalet, men deklarerar att de bildar en egen grupp i fullmäktige.
De kommer att rösta rödgrönt men lojaliteten är villkorad.
Kravet är att Kent Ögren kliver tillbaka. Revoltens kärna är missnöje med ledarskapet samt nedläggningen av obs-platser i Haparanda, ett beslut fattat 2008. En prestigekamp mellan Kent Ögren och Sven-Erik Bucht, dåvarande kommunalråd.
– Det finns ingen fråga som beretts så länge som just obs-platserna. Vi höll på i två år, frågan är väldiskuterad och hanterad i god demokratisk ordning, menar Ögren.
Men frågan dök upp igen, sex år senare.
– Kanske för att hänga upp diskussionen på något, säger han.
Tidigare i år mullrade det från en annan, dåvarande, socialdemokratisk landstingspolitiker i Tornedalen.
Tomas Vedestig, numera blivande kommunalråd för Övertorneå fria alternativ, lämnade i februari landstingsgruppen och partiet. I ett mejl sänt till en rad socialdemokrater kritiserar han Kent Ögren och partidistriktets ledning.
Tomas Vedestig (S).
Bakgrunden är hanteringen av ett tidigare, lokalt bråk om socialnämndens budget i Övertorneå. En utdragen fejd mellan Vedestig, dåvarande ordförande i nämnden, och kommunalrådet Roland Kemppainen.
Kent Ögren besökte kommunen för att, som Vedestig tolkar det, kväsa ena parten i konflikten.
– Jag var hemma i feber och skickade dit vice ordförande. Efteråt ringer vice ordförande och säger att alla ordföringar och förvaltningschefen med Kent i spetsen bombade på socialnämnden att vi måste minska vår budget, säger Vedestig.
Han ifrågasätter vad landstingsrådet har med Övertorneås budget att göra.
– Jag var där för att beskriva hur man måste hantera en budgetprocess i en kommun. Det var vad mötet handlade om, inget annat, säger Ögren som vid ett annat tillfälle besökte kommunen för medla i konflikten.
En process som, enligt Vedestig, aldrig fick någon uppföljning.
– Jag redovisade till arbetarekommunens styrelse, som jag skulle. Att Tomas inte längre var arbetarekommunens ordförande är en annan sak, säger Ögren.
Vedestig anser att partidistriktet brister i konflikthantering.
– Jag lyfte frågan i distriktsstyrelsen. När ska distriktet gå in? När det spårade i Övertorneå sa alla "vi visste att det skulle komma". Man väntar på att det ska brisera i stället för att lösa situationen i tid, säger han.
Flera källor säger att Kent Ögren "löser problem" åt distriktsordförande Karin Åström. Vilket ibland retar socialdemokrater i länet.
Kent Ögren beskrivs av flera källor som personen som "löser problem" åt distriktsordförande Karin Åström. Något som ibland retar enskilda partimedlemmar.
– Om jag retar upp folk vet jag inte, men jag har varit i arbetarkommunerna. När det dyker upp frågor har jag hjälpt till i den mån jag kunnat, säger Ögren.
Karin Åström ogillar bilden av Ögren som hennes förlängda arm.
– Nej, definitivt inte, absolut inte. Den uppgiften har ingen sanning, Vi är fler heltidspolitiker som är ute och besöker arbetarekommuner, medlemsmöten, företag och organisationer, säger hon.
När någon går emot majoritetslinjen, säger Kurirens källor, ses ofta personen i sig som problemet. Men även oliktänkare kan ha en poäng, resonerar kritikerna som menar att kompromissviljan kan bli bättre.
Karin Åström bemöter detta genom att koppla missnöjet hos enskilda partiaktiva till förra regeringens politik.
– Vi har haft en blå regering som satt käppar i hjulen för oss för att kunna ta de goda beslut vi velat ta, vilket inneburit många nedskärningar på en del håll och det är smärtsamt. Även de bitarna kommer in, säger Åström.
En källa nämner tongångarna i förhandlingsperioden före Ögrens fall:
Vänsterpartiet sonderar terrängen för samverkan med Norrbottens sjukvårdsparti och Alliansen. Socialdemokraternas tapp har öppnat för nya konstellationer.
Inom S-distriktet går telefonerna går varma.
– Då handlar det om Nina Berggård (Vänsterpartiets vice distriktsordförande tillika förhandlare), att alltihop är hennes fel, säger källan som anser att kärnfrågan borde vara varför vänstern inte är tillfreds med det befintliga samarbetet.
Medan Vänsterpartiets distriktsstyrelse vacklar ringer socialdemokrater runt för att vinna över enskilda vänsterpartister.
Vänstern återvänder så småningom till det rödgröna laget och Socialdemokraterna räknar hem framtiden.
Men då har upphettningen i reaktorn bara börjat.