Dödsfall - Elsa Bolin

Författarinnan och forskaren Elsa Bolin, född Bucht, har avlidit i en ålder av 80 år. Hon föddes i Karungi 1928, som nummer sex av nio syskon. Som ung lämnade hon Tornedalen för att utbilda sig till socionom och var biträdande socialchef i Järfälla när hon på 1970-talet drabbades av bröstcancer. Insikterna om hur vården och patientrollen fungerade fick henne att skriva boken Patient tillsammans med Christina Skogsberg. 1984 skrev hon den första studieboken om kvinnomisshandel i Sverige: Kampen mot kvinnomisshandel. Då hade hon varit med om att bilda kvinnojouren i Järfälla och i mötena med misshandlade kvinnor började hon se kvinnors underordning, både i familjen och i samhället. Elsa Bolin menade att det inte finns någon orsak till varför män slår sina hustrur. Det finns bara avsikter bakom slagen: att sätta kvinnan på plats och att uppfostra henne. Elsa Bolin ägnade många år av sitt liv åt att lyfta fram och synliggöra kvinnors arbete, som ofta görs i det tysta. 1987 kom boken Porträtt utan guldram - sex kvinnor i vården, där hon hade intervjuat och följt kvinnlig vårdpersonal, från vårdbiträdet till läkaren. De som bär upp vården, men aldrig hänger i guldram på väggarna i styrelserummen. Hon fortsatte att skriva om äldreomsorgen, utbildade och föreläste över hela Sverige och fortsatte sitt pionjärarbete med att sätta ord på kvinnors tystade kunskap. 1994 kom boken Porträtt i Guldram - Elva kvinnor i livets skola. Året efteråt, 1995, promoverades hon till medicine hedersdoktor vid Umeå Universitet för sin forskning. I arbetet med den sista boken följde hon kvinnorna under lång tid, både privat och på jobbet. Projektet finansierades med ett stipendium från Kommunalarbetareförbundet och handledare var Eva Lundgren, professor i sociologi vid Uppsala universitet. Konstnären Elisabet Englund porträtterade kvinnorna i bild. Ingen räknar med en gammal städerskas vishet, konstaterade Elsa Bolin, och ingen hade på ett liknande sätt lyft fram mattantens, vårdbiträdets, undersköterskans och många andra yrkeskvinnors tystade kunskap. Dem gav hon en symbolisk guldram. "Jag tror inte att kvinnor är ett ädlare släkte än männen", skrev hon i boken. "Däremot tror jag att många kvinnor världen över på grund av närheten till människan, till naturen och jorden, till allt som lever och växer har skaffat sig en annan slags kunskap." Elsa Bolin var 67 år när hon blev hedersdoktor och trappade sedan ner. Den senare delen av sitt liv bodde hon på Södermalm i Stockholm, med utsikt över Årstaviken som förde tankarna till Torneälvens flöde. I en av sina böcker skrev hon: "Med älven som dominerande upplevelse i barndomen är det naturligt för mig att se tillvaron som rörelse, lugnt rinnande, krusningar på spegelytan från undervattensströmmarna, hetsigt forsande, isbelagd. Livet står inte stilla. Det händer saker hela tiden. Vi kan i viss mån påverka rörelsens riktning och vi kan använda kraften i rörelsen." Närmast sörjande är döttrarna Lotte och Tove Alsterdal, barnbarn och syskon, släkt och de riktigt nära vännerna.