Det rullar några tårar ner för kinden när Vatchareeya Bangsuans mor med hjälp av översättare berättar om den 4 maj, dagen som började precis som en vanlig lördag. Det gör ont, men hon vill berätta.
– När jag vaknade satt Vatchareeya och tittade på Youtubeklipp från en thailändsk serie. Det brukade hon göra.
Vatchareeyas mamma gjorde henne sällskap och tillsammans tittade de på en film från släkten i Thailand där en kusin just fyllt två. Vatchareeya hade som extrajobb att dela ut reklamblad och gjorde det även denna lördag. När hon återvände berättade hon två saker för sin mamma: Att hon var sugen på en särskild thailändsk efterrätt. Och att hon skulle plugga hemma hos en kompis då ett prov väntade på måndagen. Sedan försvann hon, för att aldrig mer återvända.
– Jag tänkte att hon kommer väl hem vid sju eller halv åtta.
Men tiden gick. Och när Vatchareeyas mor senare försökte nå henne var mobilen avstängd.
Vatchareeyas mor är förstörd. Men hon försöker hålla ihop, för Vatchareeyas skull.
–Jag kämpar för henne varje dag. Om inte jag gör det, vem ska då göra det?
Sorgen efter dottern delar hon med många andra. Thailändarna i Boden är som en enda stor familj, berättar översättaren. Vatchareeya Bangsuan kom till Sverige för ungefär nio år sedan. Då var hon elva år, skulle fylla tolv.
–Jag är väldigt stolt över henne. Jag ville se henne växa och se hennes framtid. Hon var duktigt i skolan och hennes dröm var att bli ingenjör, berättar mamman.
Fotnot: Vatchareeyas mamma vill inte framträda med sitt namn.