Jag läser min krönika om Northland från den 1 februari och märker att jag skulle kunna publicera den rakt av igen. Läget för gruvbolaget är minst lika akut nu som då. Pajalaborna har lika stor anledning att känna stolthet. Och företagsledningen måste fortfarande ta sitt ansvar.
I fredags fick obligationsägarna nog av de ekonomiska problemen och låste Northlands konton. Arbetat i gruvan lades ner och igår väntades beskedet om konkurs. Det kom aldrig. Samtalen om Northlands framtid pågår fortfarande. Kanske finns det nya krafter som vill ta över.
Pajalaborna har imponerat stort på mig sedan gruväventyret startade. De gjorde allt som stod i deras makt för att möjliggöra Northlands etablering. Tusentals tornedalingar köpte aktier. Många andra investerade i firmor och blev underleverantörer, till exempel av städning och maskiner. Pajalaborna lagade mat, fixade sängplatser och bjöd på guidade turer.
Bara tre månader efter den första sprängningen uppdagades stora ekonomiska problem. Över två miljarder kronor saknades i bolaget. Ända sedan dess har Pajalaborna och Northlands anställda visat sig beundransvärda på nya sätt. De ger aldrig upp, de fortsätter tro och fortsätter kämpa.
- Vi är ett glatt gäng som trivs på jobbet. Konkurs är väl inte omöjligt men vi tänker inte i de banorna. Kanske är vi som jobbar i gruvan lugnast av alla. Vi ser hur bra allt fungerar och hur mycket vi producerar, säger Henrik Högström, processoperatör, till Norrbottens-Kuriren.
För Pajala som bygd har Northlands etablering varit en enorm boost. På 1950-talet, under sågverkens storhetstid, bodde över 15.000 personer i kommunen. Sedan automatiserades skogsbruket och Pajala tappade både jobb och befolkning. Kräftgången pågick i årtionden. 2010 bodde bara drygt 6.000 personer i Pajala.
Efter ett halvt sekel av lågkonjunktur blev gruvan ett ljus i mörkret. Ett hopp om en ny framtid.
Det innebär inte att bolaget Northland kan bete sig hur som helst. De är inga frälsare som bryter malm av ideella skäl. De har kommit till Pajala för att de har sett en möjlighet att tjäna stora pengar där.
Claes Hemberg, sparekonom på Avanza, är djupt kritisk till hur aktieägarna har behandlats av Northlands ledning. Först bara positiva besked, sedan en rullgardin som plötsligt drogs ned.
- Jag har aldrig varit med om att ett företag försnillat så mycket pengar och inte ens kunnat förklara var de tagit vägen, säger han.
Även Ulf Pettersson, analytiker på Aktiespararna, är hård i tonen:
- Ledningen har fått härja fritt. Det har varit fördyringar inom flera områden. Då kan man undra hur väl förberedd satsningen var.
Northland-ledningen är i sin tur öppet besviken på obligationsägarna, som valde att frysa banktillgångarna och därmed förhindrade den kortsiktiga lösning som låg inom räckhåll.
- Jag tror de misstagit sig på konsekvenserna, säger Northlands vd Karl-Axel Waplan.
Han kastar sten i glashus. Om det är några som har misstagit sig, så är det väl Northlands ledning. När deras förutsägelser sprack och allt visade sig kosta skjortan.
Att ägarna vill ha avkastning kan knappast ha kommit som en överraskning för Northlands chefer. De vet på vilka villkor de lockade sina investerare. Marknadsekonomin fungerar som den gör. I Radio Norrbotten försäkrar Jonas Lundström, vice vd, att Northland fortsätter att föra diskussioner med goda krafter. För att kunna göra något gott för företagsekonomin och regionen. Han levererar känslomässigheter som "vi ger inte upp i första taget" och "vi är alla bara människor som gör vårt bästa".
De som framförallt gör sitt bästa är tornedalens befolkning. De som har satsat sina sparpengar och investerat i sina företag, men som nu riskerar att förlora allt. För deras skull måste gruvan i Pajala få en framtid.
Oavsett om det står Northland på den eller inte.