Ilkka Koskenniemi är skolkurator för kvarteret Hackspetten i Luleås gymnasieby. Hans främsta uppgift är att stötta elever som av olika sociala skäl är på väg att misslyckas i skolan.
Ökad frånvaro
Tecknen är oftast ökad frånvaro, svår trötthet och växande social isolering.
På Hackspetten finns 850 elever men ingen av dem har självmant sökt hjälp för spelberoende.
Han menar dock att det finns ungdomar som spelar så mycket att de har problem.
- En beroendeproblematik är ofta densamma - om spelandet blir handikappande för det övriga livet kan man tala om ett beroende. Om du fastnar framför datorn och spelar så mycket att du inte tar dig till skolan och om du inte längre har några fysiska kontakter med dina vänner då är det ett problem, säger Ilkka Koskenniemi.
Koskenniemi har erfarenhet av personer med beroendeproblematik men det gäller oftast droger. Han har på senare tid fått utöka sin arbetsmetodik.
Växande problem
-I mina samtal med eleverna får jag nu påminna mig om att fråga om deras dataspel. Vi börjar förstå att detta är mer förekommande än vi anar och tror och att det är ett växande problem, säger han.
Ilkka Koskenniemi menar att han kanske inte har alla svar.
- Det är även en generationsfråga och vi är inte så vana att hantera detta. Och var drar man gränsen för när spelandet blir ett problem? Allt behöver ju inte vara av ondo, säger han.
Hackspetten arrangerade 25 mars två föreläsningar om dataspelberoende för elever och deras föräldrar.