Vi fick det han utlovade i intervjun i Duo i fredags. Skratta, hoppa, dansa men även tänka och lite sorg.
Moneybrother med band gick på knock direkt och inledande Start a fire följdes upp av Reconsider me och Building walls around us och jag skakade på huvudet när jag frågade mig själv hur man ska lyckas behålla det tempot resten av spelningen. I fredagens tidning lovades vi också ett kanonband och även det stämde. Tajtare än så här blir det knappast och blicken för spelet är fantastisk när de hela tiden vet var de har varandra.
Trombonistande Viktor Brobacke lånar en stor del av uppmärksamheten med sitt scenspråk som hämtat ur en pilsnerfilm. Moneybrother blir Pengabrorsan, kastar kavajen och öppnar skjortan närmare naveln i Dom vet ingenting om oss.
"Vi kom inte upp till Luleå för att lata oss. Vi kör en till!" säger han och drar igång en osande version av Born under a bad sign innan han "vill lämna oss med en sorglig jävla låthelvete" och It´s been hurting all the way with you, Joanna är just så. Plus väldigt vacker.
Jag blir glad av att se människor som älskar det de håller på med. Jag blir glad av folk som håller det de lovar. Jag blir glad av en riktig kanonspelning.