Det är väl ingen direkt hemlighet att jag har en förkärlek för de som agerar långfinger. I takt till dansbeats. Som Alina Devecerski.
För mig var det här kvällens höjdpunkt. Jag hade femman redo i fickan. Och så… nä.
Alina är – som förväntat – cool, lite tovig och det låter så där lagom surt. Men hon överträffar inte sig själv. Och hon slarvar helt bort De e dark nu. Ja, ni hör ju. Kraven är höga.
Precis samma sak hände på Robyn-konserten under Stadsfesten i Skellefteå 2011. Fail.
Men en upplevelse kan väl delas in i två delar – den egna och den lite mer betraktande. Och Alina gör ingen dålig spelning. Tvärtom. Hon får kvällens största jubel efter Flytta på dej och stundtals tror jag att det gungande golvet under mig ska brista.
Allra bäst är Kent-osande (och Jocke Berg-producerade) Ärligt talat.