Det är nu många år sedan jag gick där men Tunaskolan var och är på många sätt fortfarande min skola. Klart att det fanns dåliga grejer där redan på min tid, men mycket bra också. Så är det väl fortfarande. Men den här väggmålningen, den där en kille tjuvtittar in på tjejtoan, är inte ok. Jag förstår för det första inte att skolledningen accepterat motivet överhuvudtaget. Folk ska väl få göra sina behov i fred? För det andra, själva stilen, att den är utformad som en vägskylt eller liknande. Det ger det hela en air av legalitet, att det skulle finnas en myndighet, typ Toalettverket - på samma sätt som Trafiksäkerhetsverket eller Vägverket - som sanktionerar den här sortens beteende. Det är faktiskt inte roligare än om man haft en pil som visade var svarta fick kissa, och var vita fick göra det.
99,1 procent "mår inte dåligt av bilden", och 98 procent av eleverna "vill ha kvar målningen på skolan" enligt en enkät som skolans bildlärare utfört.
Jag undrar lite kring empirin i denna undersökning. Hur många som verkligen deltog, hur frågorna ställdes och hur pass mycket exempelvis grupptryck spelade in när svaren skulle lämnas.
Skolans rektor tycker att det är roligt, att det är en rolig bild. Pedagoger, människor som är utbildade att arbeta med och vägleda barn och ungdomar, har godkänt detta. De tycker att en uppförstorad skylt på en mellanstadie- och högstadieskola som faktiskt, i och med stilen den är gjord i, uppmanar till att tjuvtitta på tjejer som går på toaletten, är bra. De tycker att denna form av objektifiering är något roligt. Är Benny Hill rektor på Tunaskolan nuförtiden?
Värst av allt är ändå att den elev som reagerade mot det här konstverket, Astrid Johansson, behandlas ytterligt illa. Det är hånfulla kommentarer på nätet, och någon slags kollagevägg på Tunaskolan där folk får skriva vilka otrevligheter som helst om folk som klagat på målningen.
Vilket i nuläget, på Tunaskolan, alltså är en enda person. Som var hemma och var sjuk när den ytterst tveksamma enkäten genomfördes. "Elevdemokrati" är rubriken på denna kollagevägg. "Forum för mobbare" vore lika adekvat.
Jag gjorde en skiva som hette Tunaskolan för några år sedan. Titeln anspelade naturligtvis på min egen uppväxt på Tuna. Dessutom var det en slags hyllning till olika konstinriktningar. En grupp människor som gjorde saker på ett visst sätt, exempelvis som de fantastiska realisterna i Wienskolan, eller Ashcanskolans närmast Strindberska måleri. Det vill säga folk som skildrade en verklighet man kanske inte vanligen avbildade konstnärligt. Och jag ville att Tunaskolan skulle betyda det. Ifrågasättandet av normer, att stå upp för sig, att våga säga något fast man inte hade ett gudagivet forum.
Jag tycker nu inte att god konst måste vara upprorisk eller för den delen pedagogisk eller särskilt uppbygglig. Konsten är sig själv nog och behöver inte spegla ett enda dugg om den inte vill. Vad jag däremot tycker är att bilden utanför personaltoan befäster unkna könsroller och att dess konstnärlighet starkt kan ifrågasättas överhuvudtaget. Och bör målas över.
Astrid Johansson står upp för vad hon tycker, även fast det blåser hårt just nu. Den Tunaskolan var det jag menade, som hade elever med det civilkuraget.