Fröet till denna konsert var en fråga till musikgiganten Benny Andersson om att komponera något för Orgel Acusticum, vilket han tackade "ja" till. Därpå följde frågor från Benny om han fick plocka med sig en del kompisar. Som krydda på hela anrättningen lades Musikhögskolans kammarkör. Det blev till ett program där klassisk och folkmusikalisk tradition möts, med en och annan blinkning till popen.
Kirunasonen Gunnar Idenstam inleder på orgeln med ett drömskt intro till Trilo, en folklåt arrangerad av Ale Möller. Kammarkörens damer sjunger med raka och starka röster. Mansrösterna kommer till och kören sväller ut i full klang. För ens inre syn kommer fäbodvallar och djupa granskogar över vilka klangen från en kyrkklocka hörs.
Med O bone Jesu av Marc’ Antonio Ingegneri förflyttas vi till det sakrala rummet. I Studio Acustcum saknas den långa efterklang som äldre kyrkorum ger men i gengäld kan man uppfatta varje ord och ton som kammarkören förtjänstfullt ger ifrån sig.
Idenstam och Orgel Acusticum tycks komma bra överens. I en fantastisk improvisation inspirerad av ABBA-låten Money, money, money låter han oss ta del av orgelns magnifika resurser. Det är fullt ös och mycket snabbt fotarbete.
Mitt i konserten bjuds på en överraskning. I blinkande discoljus gör Benny Andersson och Gunnar Idenstam på flygel och orgel popklassikern Dancing queen. Måhända är det deras personliga födelsedagspresent till orgeldrottningen.
Första delen av konserten avslutas med Benny Anderssons komposition En skrift i snön med text av Kristina Lugn. Temat, en mycket vacker och ren melodi, bärs fram av först av flygeln, sedan av orgeln och därefter följt av flöjt och fioler. Kammarkören ger oss texten både tydigt och varsamt. En ny körklassiker har nog sett dagens ljus.
Vid presskonferensen innan konserten berättade Benny Andersson att han är mycket hedrad av att Luleå tekniska universitet beslutat att han ska få ett hedersdoktorat men att han inte förstår varför han får det. Benny kanske inte till fullo fattar att han äger den sällsynta förmågan att skapa musik som i sin samtidiga komplexitet och enkelhet blir klassisk. Men vi andra förstår.
Efter paus är högtidligheten som bortblåst. Sex mer eller mindre lufsiga herrar sprider folklighet och spelglädje omkring sig. Men läs inte "folklighet" som något förminskande - tvärtom! Konsten att nå fram till och beröra många olika typer av människor kombinerat med stor spelskicklighet har gjort Orsa spelmän till en av de mest populära folkmusikgrupperna i landet. När de spelar sina låtar är publiken andäktig. Vackra låtar som Hjortingen, Trolskan, Koppången och Monas födelsedagvals och livliga Byss-Kalle svängpolska drar ner stormande applåder.
Benny Andersson, vars musicerande började inom folkmusiken, har spelat tillsammans med gruppen i 25 år och skrivit många låtar för dem. Det varma bifallet från publiken vittnar om den starka relation som Orsa spelmän och Benny Andersson har till sin publik.
För extranumret, som blir en rapsodi där En skrift i snön återkommer, samlas alla medverkande på scen. Vi har fått ännu en underbar musikupplevelse att ta med oss hem i höstkvällen