Precis som Utbrott försäkrade i den intervju som publicerades i lördagens Kurir så spelar de absolut inte trallpunk. Deras slagfärdighet är alltför potent för att något sådant skulle kunna påstås. Men precis som intervjuns författare också intygade, så vill man ändå sjunga med. Visst, det är för det mesta lite svårt att urskilja exakt vad det är de skriker om, men man känner sig ändå manad att åtminstone försöka skrika ikapp med Sara Mickelsson och Helena Henriksson.
Utbrott är ett sådant där band som sprungit ur Luleå Hardcore/Föreningsgatan 7, enligt mitt och mångas förmenande Luleås kulturella hjärta, och precis som den mesta lokala musik med samma ursprung låter de omisskännligt genuina. Dock hade jag ändå, som själv oinvigd i den religion som är punk, ställt in mig på att inte uppskatta och behöva kritisera dem. Men helt ärligt är Utbrott bara punk på, under omständigheterna, exakt rätt nivå. Inte för publikvänligt, men inte heller för fientligt.