Är du en person som tittar jäktat på klockan och känner hur hjärtslagen ökar när du hamnar bakom en tungt lastad kundvagn på väg till kassan i mataffären?
Eller en som förbannar himmel och underjord när du hamnar i en automatisk telefonkö.
Då ska du inte ge dig ut på jakt efter en båtplats i Luleå.
För hade bokningen skett via den där datoriserade rösten i telefonkön skulle det nämligen ha låtit så här: "Du har, plats nummer 918 i kön".
Omöjligt få plats
Kurirens kartläggning av samtliga småbåtshamnar i Luleå visar att det är praktiskt taget omöjligt att få tag i en båtplats. Framför allt i närheten av centrum där flera hamnföreningar tvingats stänga kön för att den är för lång.
Styrelsemedlemmar i de olika hamnföreningarna uppger också att de blir nedringda varje sommar av personer som frågar efter båtplatser.
Hans Öhlund, 54, har haft båt sedan 1980 och äger redan en båtplats på Granuddens marina. Men för ett år sedan köpte han en större båt och då blev hans nuvarande plats för liten.
- Jag hade tur och lyckades byta med en annan person som också äger en båtplats här. Men det är ju totalt omöjligt att sälja min gamla båt. Alla frågar om det finns båtplats till den, när det inte gör det är de inte intresserade, säger han.
Att äga en båtplats har blivit extremt värdefullt och har lett till att många behåller sin även om de inte använder den. I stället hyr dessa ut den i andra hand.
- Det finns personer som är beredd att betala stora summor för att få en plats. Betydligt mer än vad vi begär, säger en styrelsemedlem i en hamnförening i Luleå som inte vill figurera med namn.
Stort problem
Flera hamnföreningar upplever andrahandsuthyrningen som ett stort problem då det innebär att kön kan stå still i flera år.
- Som det ser ut i dag är det inte alla som kan ha en båt i Luleå. Enda sättet är om du har rätt kontakter eller har stått i kö länge och det känns inte rättvist, säger båtägaren Hans Öhlund.
Han tycker att Luleå kommun har gjort mycket bra för sjölivet och nämner skärgårdsturerna, utplacering av bryggor i skärgården och planerna på muddring av Trollerisundet och vid Rödkallen. Men när det handlar om småbåtshamnarna finns det mer att önska.
- Jag kan förstå att kommunen valde att lämna från sig ansvaret till föreningarna men det innebär inte att man kan släppa allting. På något sätt måste de uppmuntra föreningarna att vilja investera, till exempel genom bidrag till muddring, säger Hans Öhlund.
Du är inte själv beredd att betala mer för att få till en muddring och fler båtplatser?
- Till en viss gräns. Men samtidigt måste man tänka på att de som redan är i föreningen har pytsat in pengar en gång. Ska de då betala ännu mer för att nya ska kunna komma in, och vad ska de nya i så fall betala för sin plats för att få det att gå runt? Det går som inte ihop.