C: Från hemmapyssel till färgstark affärsidé

Att Malins mamma sydde var inget som inspirerade då, när hon växte upp, men något från mormor och mamma måste ändå ha fastnat. Mormor som var utbildad sömmerska var väldigt noggrann. Det som blev fel fick rivas upp och göras om. Möjligen, tror Malin, att det kanske var därför det dröjde innan hon själv upptäckte att det faktiskt kunde vara roligt att sy också, när hon fick utveckla sitt ”friare” sätt att hantera nål och tråd.
– Jag hatade syslöjden i skolan. Det här med att sy var nog något jag var tvungen att komma på själv. Kanske jag ändå har fått det genetiskt ...
Nu syr Malin helst inte kläder eller något där hon behöver följa några mönster. Det är andra saker som styr. Malins arbetsmaterial är till största delen sockar i olika storlekar, färger och mönster. Allt ifrån babysockar till stora herrvarianter går att använda. Storlek och färg får sedan bestämma hur varje ”individ” ska se ut och vilket slags djur det ska bli. När själva kroppen är klar sätter hon fast tygbitar, knappar och paljetter som skapar karaktären och ger varje figur dess unika utseende.
Strumpor från Prag
Det går åt ganska många strumpor i tillverkningen och Malin brukar passa på att köpa på sig några par när hon är ute och reser. Ibland ber hon andra köpa med sig också.
– Det har blivit en sport att hitta roliga strumpor.
I Torneå har jag hittat ett bra ställe och mamma har fått köpa strumpor i Prag.
Det som början bara var en rolig idé och en spirande lust att prova på något annat blev snart en passion. Att det skulle bli någon fortsatt tillverkning fanns det inte någon tanke på då.
– Först testade jag med att göra en och då upptäckte jag att det var riktigt kul.
Efter den första blev det några stycken till och så småningom började vänner och bekantas bekanta visa intresse och på den vägen är det.
Bloggandet och hemsidan har förstås också gjort sitt till.
– Det roligaste är ändå när någon man inte känner vill beställa. I somras, till exempel, kom tre norska tjejer förbi och ville kolla. Det var kul.
Inget djur är det andra likt och de förses alla med en lapp där det står vad de heter och vilka små egenheter och intressen de har.
– Jag har aldrig någon tanke från början om vad det ska bli utan det ser jag efter ett tag. Även om man använder liknande mönster och färger blir ingen likadan som någon annan. Det är bara så härligt att bara få flippa ut helt ...
Katten Oswald till exempel, är musiklärare i Vännäs och en mästare på näsflöjt. Amöban Günter gillar opera och Guitar Hero och önskar att han kunde gå i gummistövlar.
– Det är nästan det roligaste – att hitta på ett namn och en personlighet. Det är min sambo väldigt bra på hjälpa till med.
Inte alltid så barnvänligt
De flesta blir mjukisar för vuxna men även barnens strumpdjur är individuella och ibland får hon också beställningar på djur med speciella önskemål om färg eller form.  När hon syr till de minsta hoppar hon över alla paljetter och knappar och de får också en personlighet som är mer anpassad.
– Det är inte alla mina djur som lämpar sig för
barn ...
Tidigare jobbade Malin som friskvårdskonsult och hade egen firma men en axelskada gjorde att hon för ett par år sedan valde att avveckla den verksamheten. Drivet att göra något eget fanns kvar och när efterfrågan på strumpfigurerna ökade kände hon att det var läge att starta eget igen.
Hon kan ännu inte livnära sig på verksamheten men det är en dröm och ett mål att hon ska kunna göra det så småningom. Hon har sålt en del via butiker både i Luleå och Stockholm och snart är hon också redo att flytta in i den egna butiken hemma på gården.
– Det bästa med det här är att jag får göra det jag brinner för. Det här är jag. Jag syr i princip hela tiden.
Färgglada djur i hela huset
Någon riktig verkstad har hon inte. Hon använder hela hemmet som arbetsplats och det ligger färgglada djur lite varstans. Somliga är färdiga medan andra väntar på att få ögon eller ben.
– Jag gör sällan färdigt ett djur i taget utan jag jobbar på många samtidigt.
Från början sydde hon allt för hand men nu har hon börjat sy de stora delarna på maskin.
– Det tar alldeles för mycket tid annars.
Med tre katter i huset har det ju skett en del missöden. Även om de har vant sig vid alla strumpdjur och numera oftast kan ignorera dem, kan de lätt misstas för leksaker om andan faller på ...
– Jag gjorde en fin gris en gång till min sambo. En dag när jag kom hem var den ”död”. Det var synd men numera är det faktiskt sällan det händer sånt.
Nästa projekt är att få den egna gårdsbutiken färdig. Då är det dags för Malin och alla hennes djur att flytta in där.
– Det ska bli riktigt kul!