JAG SPRANG Stadsmaran häromveckan och jag gladdes oerhört åt de härliga Luleåbor som hade tagit sig ut för att ge oss löpare en handklapp för att orka runt. All heder åt er! Applåder!
Tyvärr var ni i klar minoritet. De flesta stod och såg ut som om de väntade på bussen en måndagsmorgon. Nidbilden av stela norrbottningar var ett faktum. Det kostar inget att heja.
Jag gissar att de som är vuxna och rädda för att skämma ut sig över lite spontan entusiasm på stan sparar sig till Lulekalaset då de har 15 öl i kroppen och en langos i handen. Suck.
Luleå Stadsmara: några solglimtar, annars en seg publik i en vacker stad.