Många jaktformer påverkas av vintervädret, men få påverkas mer än vårens jakt på gråsäl i isen. Var det finns is, hur gammal den är och hur den ser ut har stor betydelse för säljägaren.
För Norrbottens del är den viktigaste säljakten den som bedrivs i drivisen under senvåren. Där skjuts merparten av årets avskjutning under ett normalår.
Håller avstånd till land
Redan i Västerbotten är bilden annorlunda. Där finns ofta en tidig möjlighet till jakt via råkar som når in mot land, kanske redan i mitten av april. Det vistas inte så mycket gråsäl ute i den fasta isen, men tillräckligt för att det ofta skjuts någon redan vid premiären 16 april.
I praktiken börjar jakten i vårt län då det går att sjösätta utan att behöva släpa båten över isen. Det innebär som regel att vi är inne i maj månad.
Då är det utkanten av den landfasta isen och framför allt drivisen som gäller. Gråsälen vill gärna hålla avstånd till land, så bäst är oddsen långt ut. Ofta ända ute kring territorialvattengränsen, vilket är så långt länsstyrelsen har möjlighet att upplåta jakt idag.
Tillgången ökar
Vid den tiden ökar tillgången på gråsäl i norrbottniska vatten. En ganska stor del av gråsälsstammen, inte minst yngre djur som inte deltagit i föryngringen, följer iskanten norrut under våren. På den sista isen kan koncentrationerna bli stora.
Väl ute på havet gäller det att leta rätt slags is. Först hittar man isen, sedan sälen.
Stora släta isflak är inte typisk gråsälsis. När man ser säl ute på sådana isslätter är det som regel fråga om den mycket vanliga men fridlysta vikaren. Hittar man fel slags is kan man vissa dagar se hundratals vikare men inga eller bara enstaka gråsälar.
Hoppressad is
Stora isbumlingar som består av flera lager hoppressad is och saknar flacka kanter är inte heller gråsälstillhåll. Inte heller fält av lös stampis som pressats samman av vinden. Där är det också svårt att landa med en båt eller att bärga en skjuten säl.
Dyker ned i hål
Bäst är stora flak eller grupper av flak med relativt grov flack is. Många vikar och uddar i isen ger många platser att spana av och goda möjligheter att göra dolda ansmygningar över isen eller i roddbåt. Ofta handlar det om så dålig is att det är lite spännande att gå på den. Sälarna gillar is där det finns gott om hål där de kan dyka ner om de upptäcker en fara.
Hittar man gråsäl ska man fortsätta söka i is av samma typ. De väljer på likartat sätt och ofta finns fler sälar i närheten. På den sista drivisen samlas gråsälarna i stora "läger" där det kan finnas många tiotal eller rentav hundratal sälar. Det går att höra sådana läger på avstånd lugna dagar, för sälarna brölar, frustar och slåss ofta.
Den sista isen brukar försvinna i månadsskiftet maj-juni. Ett år som detta är det troligt att det går att jaga säl på isen någon vecka in i juni.