Han hade Arthur Rimbaud och Dylan Thomas som förebilder, när han debuterade som avancerad modernistisk poet. Senare kom han att skriva en mer verklighetsnära lyrik, dikter som kunde läsas på massmöten, aktiv kommunist som han var.

Som översättare ägnade han sig gärna åt klassisk grekisk och romersk poesi, och som exempel kan nämnas att han översatte Odysséen liksom texter av Euripides och Catullus till finska. Men han ägnade sig också åt moderna romanförfattare som Joyce, Henry Miller och Salinger.

Han hade ett blandat rykte i den finländska kulturvärlden, han var alkoholist och sägs ha konsumerat tre flaskor vin om dagen, han hade kärleksaffärer och barn med en rad olika kvinnor.

Under sina sista åtta år bodde han i Sverige tillsammans med sin norsksvenska fru Mia Berner. De höll till i en liten by på norra Tjörn och där skrev de i samarbete ”Tjörnsviten” eller ”Tiarnia”, som Tjörn kallas i dikterna. Den sista delen kom ut postumt 1983. Tillsammans tolkade de också dessa dikter till svenska.

I höst har poeten och översättaren Oscar Rossi gjort en ny översättning till svenska av ”Tiarnia”. Rossi berömmer sig i en efterskrift av att i sin version trognare ha följt originalets rytmiska mönster och översatt ”ett levande språk till ett annat levande språk”.

För den som i likhet med mig för första gången bekantar sig med Saarikoskis författarskap, öppnar sig en vidsträckt och mycket skiftande diktvärld. Dikterna kan handla om saknaden av Trotskij eller om Odysseus som grälar med den ondskefulle Thersites eller visa respektlösa porträtt av evangelisterna och Luther:

som doktor Luther

kapitalismens fader

en rapande alkis

som slängde bläckhorn omkring sig när han såg djävlar

mitt på ljusan dag.

Läsaren möter en osentimental och skrivglad grundlärd poet som ibland är pratig och lättsam, ibland koncentrerad och djupsinnig. Stundom allvarlig, stundom raljant. Han kan föreslå att man bör fånga in alla älgar och sälja dem till Japan, ”där älgkronorna är eftertraktade grejer”. Så har man löst ett trafikproblem.

Så bekanta dig gärna med Saarikoskis ”Tiarnia”, det är en överraskningars diktbok av en enastående bra poet. Och Saarikoski skriver om sin poetiska metod:

en bra poet

gör inte dikter

utan letar upp dem