Bloggen ljus i mörkret

- När jag når dit kan jag gå vidare, säger Felicia Henriksson, Norra Prästholm, som i dag är 18 år men ger ett mognare intryck. En effekt av den tragiska upplevelsen, säger hon själv.- Det jag minns från olycksdagen den 28 maj 1995 är mormors gård i Niemisel och en massa människor, berättar Felicia som i dag är en tjej som mår bra och går tredje året på estetiska programmet och är förlovad med Andreas sedan ett år tillbaka. De bägge har varit ett par i fem år. Men det har varit tuffa tider i hennes unga liv.- I 13-årsåldern kom sorgen upp till ytan och jag mådde väldigt dåligt. Pappa såg det och vi sökte och fick bra hjälp hos PBU, berättar Felicia. Så småningom kom hon på ett sätt att hantera den smärtfyllda saknaden.- Jag började skriva en dagbok på nätet som var skyddad med lösenord. Men snart kände jag att jag kunde visa vad jag skrev om, säger Felicia om sin blogg som heter Felicia - Livet utan min mamma. Svaga minnen
Här har hon samlat sina ord och tankar och berättelser om och brev till en mamma som hon har svaga minnen av.- Jag är inte så bra på att prata, att skriva om det här har varit skönt för mig, säger Felicia som på ett öppenhjärtigt sätt möter både sin mamma och läsarna i bloggen.När hon började skriva bloggen hade hon tänkt på sin mamma som någon som inte finns.- Men nu ser jag det som att hon visst finns, jag kan prata med henne, inombords, säger Felicia som beskriver sin sorg som en rivande känsla.På natursköna Råneå kyrkogård fick den blott 30-åriga Susanne Beckman en alltför tidig grav. Hennes flicka sköter viloplatsen med stor omsorg.- Nu under allhelgona är jag här och tänder ljus flera gånger. Det är så vackert här just den här tiden. Pappa och jag sätter nya tåliga växter som ljung och annat, berättar Felicia. Trots sorg och saknad ser denna unga kvinna nu framtiden an med tillförsikt. - Efter skolan är klar så flyttar jag och Andreas ihop och jag hoppas kunna få ett jobb. Sen får vi se säger hon, och blicken är glad och ljus.

Bloggen ljus i mörkret

När Felicia Henriksson var tre år rycktes hennes mamma Susanne bort i den tragiska Råneälvsolyckan. De egna minnena av mamma och anhörigas berättelser samt en egen blogg hjälper henne att bearbeta sorgen och skapa sig en hel bild av mamman.