Besök på ett bränt berg

En dryg månad före stora skogsbranden var Kuriren på Klusåberget.  Nu är vi tillbaka på berget, fyra år efter.  Och möter bland annat de fruktade Klusåkrokodilerna.

VINDPINAD. Den här tallen dog i branden. En mäktig sak som nog står upp länge till. Foto: Håkan Zerpe

VINDPINAD. Den här tallen dog i branden. En mäktig sak som nog står upp länge till. Foto: Håkan Zerpe

Foto: Håkan Zerpe

Harads2010-07-14 06:00
Kuriren gjorde 2006 ett sommarreportage om Klusåberget, ett välkänt utsiktsberg norr om Harads med milsvida vyer. Det blev litet allmänt filosoferande kring utsikter och vad dessa kan ge för insikter. Parat med några tips om hur man tar sig till berget. Som av en ödets ironi publicerades reportaget bara en dryg vecka innan Sveriges största skogsbrand i modern tid bröt ut. Stora delar av Klusåberget eldhärjades. Vid midsommar 2010 stävar vi upp för att göra ett återbesök. Berget är inte speciellt svårt att besegra med omkring 150 meters stigning från parkeringsplatsen vid skogsvägen mot Sörimyran. Som framgår av bilderna är området ingalunda helt avbränt. En del träd är döda, men står kvar. Andra verkar ha överlevt men mår inte så bra. Undervegetationen frodas.

Stubbar
Riklig förekomst av brända stubbar vittnar om dramatik för fyra år sedan. En del tallar har blivit totalt utplånade av en eld och hetta som måste ha varit fruktansvärd.

Foto: Håkan ZerpeBRUNNET. Innan branden var detta en ståtlig tall. Men elden förintade hela tallen.
Väl uppe på berget är utsikten fortfarande kvar. Och lika fin. Luleälven drar som ett blått band genom dalen nedanför oss. Det blåser kolossalt och vinden rister i de skadade träden på bergets karga topp. Den gamla klassiska tallen på en klippavsats just nedanför toppen är död. Jag vet inte om den varit så ett par år eller många, alternativt att elden släckte livet på gamlingen. Ytterligare en tall längre bort drar blickarna till sig. Också den död, men med en imponerande utstyrsel av böjda grenar. Trädkaos
Vid fortsatt vandring söderut längs kammen, mot det håll varifrån branden drog upp mot Klusåberget, är det närapå kaos av fallna träd, stubbar och grenar. Här och där bryts det bruna och svarta av med små oaser där intensivt grön mossa lyser upp. I övrigt är berget tämligen livlöst. En sädesärla skvittrar förbi. Kan det vara en avkomma till den ärla jag såg 2006? Klusåkrokodilerna? Kolla bilden här på sidan.
Foto: Håkan ZerpePASSA ER!.Man ska se upp under vandringen upp på berget. Klusåkrokodilerna lurpassar vid stigen. Naturens skapelser är fantastiska.
Svarta och fruktade lurpassar bestarna på besökarna. Förutom att ni ska akta er för krokodilfaran - och brandfaran, naturligtvis! - är en vandring upp fortfarande väl värd mödan. De svarta stubbarna är nästan konstnärligt utformade av elden, sevärdheter i sig. Klusåbergets motsvarighet till Havremagasinet inne i stan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om