Vargflocken vid Fulufjället har gjort sig impopulär i trakten. Det förvånar förstås alla som vet att vargen inte är svår att leva med. Mig till exempel, för jag har följt vargdebatten och lärt mig massor. I somras angrep vargarna får. Big deal! Vargen dödar ju bara det den behöver för att överleva. 36 får dödades eller skadades i den första attacken och ytterligare sju försvann spårlöst. Otäckt - tänk vad vargstackarna måtte ha svultit! I höstas dödade de ett par jakthundar. Igen. Men vad är det att bli hysterisk över? Trafiken dödar fler hundar än vargen! Nåja, kanske inte på grusvägarna i den här trakten. Men å andra sidan, vad är det för sätt att räkna? Jägarna får lyfta blicken och se helheten! Att sluta jaga med hund innebär förstås en viss anpassning för en del, men kom igen - höra vargyl! Priceless! Vargarna har börjat visa sig inne i byarna. Lustigt nog är de inte rädda för människor, trots att alla vet att det vilar en tjuvskytt i varenda jägare. Men vargar bland husen är förstås inget problem. Husdjur trivs inomhus och alla vet att vargen inte är farlig, bortsett från en och annan småbarnsmamma. Ursäkta, men hur hispigt är det inte att skjutsa barnen till busshållplatsen bara för att det gick vargar där igår morse? Vargdebatten har varit intressant. Nu vet jag hur folk som inte lever med vargen anser att det är att leva med den, hur folk som inte deltog i vargjakten anser att den gick till och hur en del av alla dem som varken studerat biologi eller varg anser att den kommer att påverka stammen. Om jag saknat något skulle det möjligen vara ett försök till fördjupning bortom detta. Men varför kolla en bra story? Det hade väl varit trist om det visat sig att jakten hade starkt stöd, bara dämpade takten i stammens ökning och att vargarna var allt annat än hetsade eller chanslösa? Samt att jakten var nyckeln till att få folk i vargbygderna att acceptera de nya vargar med nytt blod som många anser att stammen behöver. Hur gör man kvällstidningsjournalistik på sådant?
