Jakten avblåst innan flocken hittades
Knappast någon har undgått mediabilden av hetsjakt på varg. Men det är svårt att hetsa på skidor i en halvmeter lössnö. I västra Dalarna höll vargarna i taktpinnen.
PLANERING. Tidigt på morgonen samlades jägarna på en rad olika samlingsplatser. Därifrån skulle de så snabbt och tyst som möjligt placeras ut runt området där vargarna fanns. I sista minuten ändrades detta till två områden, men logistiken fungerade ändå.
Foto: Ulf Lindroth
Trehundra jägare hade anmält sig som frivilliga att stå på pass en dag i ungefär 20 minusgrader. Var och en med minimala chanser att själv få se varg och ännu mindre att få skjuta. Men Fulufjällsvargarna har varit genuint dåliga på PR.Antalet är dock inte allt. Trehundra män och kvinnor kan besätta en lång passkedja, men att vara så många kan faktiskt också minska chanserna till framgång. Dåligt förberedda jägare som fryser och rör på sig avslöjar skyttarnas läge för vargarna. Ett fåtal entusiaster hade antagligen varit ett större hot mot vargflocken. Men alla ville vara med.Lämnade ringen
I gryningen möttes grupper av jägare vid förutbestämda korsningar längs skogsbilvägarna. Några ställdes ut som planerat, andra fördelades om utifrån den senaste informationen.Spårpatrullerna som varit igång under natten hade upptäckt att minst två vargar lämnat ringen norrut. När jakten inleddes stod därför passkyttarna längs sammanlagt tre mil passlinjer fördelade runt två helt skilda områden.Kontakt med flocken
När spårarna skidade in
stod jag själv ute på ett stort hygge i norra delen av den ursprungliga ringen. En svag vind kylde effektivt och den första timmen hände ingenting. Sedan fick jag ett sms om att spårarna fått kontakt med flocken. Efter ytterligare fyra timmar började jag undra om jag skulle få behålla tårna. Sedan kom ännu ett sms. De två vargarna som gått ur stora ringen verkade vara på väg tillbaka norrifrån.Avbruten jakt
En timme senare kom nästa livstecken. Då bröts jakten. Kvoten i Dalarna hade fyllts på andra håll. Liksom merparten av landets vargjägare fick de som jagade under Fulufjället konstatera att den mycket omskrivna vargjakten inte minskat deras lokala vargflock med en enda individ.Det hade tagit spårarna ungefär en timme att lokalisera vargflocken i den stora ringen. Sedan hade vargarna gått undan framför skidåkarna i lugnt tempo. De hade gått i varandras spår och i gamla spår så att spårarna haft stora problem att avgöra var de faktiskt tagit vägen.Just utom synhåll
Hela tiden hade vargarna hört och undvikit de flesta passkyttar de kommit i närheten av. Huvudsakligen hade de helt enkelt hållit sig långt från passlinjerna och gått runt skidåkarna, just utom synhåll.Totalt hade nio synobservationer gjorts under dagen. Tre passkyttar hade sett varg inom femtio meter, men varit för frusna eller för oförberedda för att få iväg skott. Undersökte platsen
I laget som passade runt den norra ringen hade en skytt bommat på en varg. Där hade jakten avblåsts tills länsstyrelsen undersökt platsen och konstaterat att vargen var oskadd.När jag och ett par av de andra jägarna slog på TV:n på kvällen såg vi en bekant på Rapport. Hans jaktlag hade fått en vargtik. När jag ringde honom
en kort stund senare hade redan den första vargjaktsmotståndaren ringt och hotat att mörda hans två små barn.På det stora hela var
själva jakten en synnerligen stillsam historia som säkert passerade tämligen obemärkt i de allra flesta vargrevir. Så icke i media. Men det har ni nog märkt själva.
Så jobbar vi med nyheter