Hunden Allis möter oss redan i dörren, och i köket väntar grisen Böken. Böken är en riktig gris, en gris som sover i en egen korg med en filt i, som kissar i låda och som älskar att bli kliad. Hon är en riktig kelgris och därtill verkligen en r-i-k-t-i-g gris, som faktiskt ska slaktas till jul. Det är inget som Britta-Karin hymlar med. Hon fick själv vara med vid slakten redan som barn och hennes egna barn får lära sig att det är sådan gången är.
– När man vet att djuret haft det bra under sin levnad och att det slaktas på ett humant sätt så kan man ju äta köttet med gott samvete.
Kommer på köpet
Det är just den sortens naturliga inställning till djurhållning som kommer på köpet när man växer upp på en bondgård. Jakobssons har drivit jordbruk i generationer, och även Britta-Karins mamma är av bondesläkt. Att Britta-Karin skulle ta över företaget var ingen självklarhet, eftersom hon först tänkt bli journalist.
– Men jag gick bara ett år på samhällsprogrammet, jag vantrivdes i skolan så jag hoppade av och jobbade på gården hos mamma och pappa tills jag kunde börja på naturbruks i Piteå. Sen jobbade jag bland annat på en fårfarm på Island innan jag, tillsammans med brorsan, anställdes hemma på gården.
När Britta-Karins föräldrar för nio år sen bestämde sig för att trappa ner frågade de sina barn om någon av dem ville ta över gården. Eftersom både Britta-Karin och hennes bror Fredrik var sugna så köpte de hela verksamheten och gården tillsammans.
Dessutom köpte de sin mormors barndomshem en kilometer från lagården, och det är det huset Britta-Karin och hennes tre barn bor i. På bästa gammaldags generationsboendevis bor hennes föräldrar i ett mindre hus på samma gård och deras omedelbara närhet underlättar livet massor för både Britta-Karin, hennes bror och deras barn.
Till glädje för alla
Närheten till den äldre generationen är till stor glädje för alla parter.
– Mamma och pappa hjälper både mig och brorsan med barnpassning och i ladugården. Eftersom både jag och min bror är ensamstående och våra barn bor varannan vecka hos sina andra föräldrar har vi lagt upp det så att brorsans barn är hemma hos honom de veckor jag inte har mina barn. Då jobbar jag extra mycket under mina barnfria veckor och kan vara ledig mer när jag har barnen hemma.
Annat var det när Britta-Karin var liten. Hon berättar att hon och brorsorna fick sköta sig själva medan föräldrarna jobbade. Hon var yngst och brorsorna hade massor av hyss för sig när föräldrarna inget visste:
– Jag glömmer aldrig när de bjöd mig på en massa piller från medicinlådan. ”Här, smaka de röda, de är goda” sa de och jag åt såklart, haha.
Britta-Karins mamma Lisbeth som kommit på besök hos dotter och barnbarn skakar på huvudet och säger att hon inget fick veta förrän när barnen var vuxna. Som tur var, kanske?
Börjar med dagisresa
En vanlig vardag i familjen Jakobssons liv börjar med att Britta-Karin åker till dagis med Maja vid sexsnåret. Innan dess försäkrar hon sig om att tvillingsönerna vaknat. Sen ser de själva till att få i sig frukost och komma iväg med bussen. Närmare halvsju är Britta-Karin på plats i ladugården, som ligger i närheten av brorsans gård en kilometer bort. Tillsammans med brorsan, eller den kille som syskonen nyligen anställt, påbörjas morgonrutinerna med mjölkning av de 56 korna. I Britta-Karins dagliga rutiner ingår också att kolla brunsten hos kossorna.
– Det krävs ett visst öga för att se när brunsten är på gång, det är inte alla som kan det, säger mormor Lisbeth. Hon är dock inte glad åt att Britta-Karin oftast både kollar brunsten och inseminerar kossorna helt på egen hand, det kan vara farligt. Inte minst när de ovana kvigorna ska insemineras för första gången. Lisbeth berättar om hur maken Staffan en gång blev så illa sparkad när han befann sig mitt bland ungkvigorna att han höft trasades sönder och till slut fick opereras innan han blev bra igen.
Respekt för de stora
Det gäller att ha respekt för de stora djuren och deras kraft. Men Britta-Karin är inte orolig när elvaåringarna Otto och Måns ger sig in i kalvkätten för att gosa med de några veckor gamla djuren som genast fattar tycke för pojkarnas armar, som de verkar uppfatta som spenar. Pojkarna skrattar så de kiknar när kalvarna söker di och suger tag i deras armar. Barnen är ofta med i ladugården, när de var yngre fick de rida på kalvarna och de hjälper gärna till med arbetet på gården. Snart ska Otto och Måns guida runt sina klasskamrater som ska hit på studiebesök, en uppgift de tar sig an med stolthet och glädje. Mormor kan inte nog berömma sina duktiga barnbarn, som redan är handlingskraftiga små drängar som alltid ser vad som behöver göras. Men lilla Maja tycker fortfarande att kossorna är lite läskiga, de låter så högt och de är så stora. Hon får sitta i mammas famn medan vi ser oss om bland djuren. Britta-Karin berättar att hon brukar vara klar med morgonbestyren efter ett par timmar, sen jobbar hon med lite pappersarbete innan hon hämtar Maja på dagis strax efter 12. Mor och barn kan tillbringa hela eftermiddagarna tillsammans. Kossorna kallar inte förrän halvsex igen.
– Och då kommer mamma över och tar hand om barnen medan jag åker till kvällsmjölkningen. Sen kommer jag hem lagom till nattningen.
Fritt och bundet
Som bonde lever man både ett fritt och ett bundet liv. Det är lätt att lägga upp arbetsdagen som man själv vill och mycket av arbetet sköts hemifrån. Men det är inte helt lätt att ta semester hur som helst och att hinna vara delaktig i barnens fritidsaktiviteter är svårt.
– Som tur är får pojkarna åka till sina hockeyträningar och fotbollsträningar med träningskompisen Johannes föräldrar. Jag är jätteglad för att de ställer upp, det är guld värt!
Britta-Karins eget intresse har i många år varit att sjunga och spela i ett countryband ”mamma är asbra!” men just nu ligger hon lite lågt med musicerandet, en spelning är dock inbokad till sommaren. Annars står renoveringen av ett gårdshus närmast på agendan. Och till sommaren ska grisen Böken få flytta ut i grönskan.
Vilka fördelarna är med att växa upp med djur är inte helt lätt att svara på, då tillvaron är så självklar för Britta-Karin och hennes familj.
– Men jag är säker på att barnen blir väldigt empatiska, de lär sig att ta hand om andra varelser. Att ta hänsyn.