Två vinflaskor allt som finns kvar ...
Miljontals kronor försvann i Obol och Anders tvingas att sälja huset. Men allra mest ont gör ändå att ha blivit lurad, så djupt kränkt.
Foto:
Anders och hans hustru tar emot i ett fantastiskt hus med stor sjötomt och enorma panoramafönster som vätter mot vackra västkusten. Denna halvklara decemberdag lägger sig snart dimman tät över vatten och klippor, precis som den under ett par år omslutit Obol. - Skulle människor få se hur vi bor kanske de inte skulle tycka så mycket synd om oss. Men vi kommer sannolikt att tvingas sälja huset då vi har lån på det. Här hade vi tänkt att bo under vår ålderdom för pengar vi jobbat ihop. Vi skulle naturligtvis ha tagit ut pengarna från Obol och betalat av på huset, men av olika anledningar blev det inte så, säger Anders och suckar när vi tar en vända runt fastigheten. I stället förlorade de miljontals kronor som de efter många års hårt arbete sparat ihop; pensionspengar som också avsatts till deras vuxna barn som skulle få ett välbehövligt tillskott i kassan. "Hemsk ovisshet"
Vi sitter ganska snart i hans kontor och går igenom pärm efter pärm som innehåller allt ifrån värdebesked till originalanteckningar från möten, sparade mejl med mera. Vi sitter i timmar, tittar, läser, resonerar, han vrider och vänder på olika teorier om vad som hänt hit och dit. Vi avbryter för smörgåsar, kaffe, lunch, kaffe och ännu mer kaffe. Anders, som drivit företag, återkommer ofta under dagen till vad Jan och Bo sagt under årens lopp och vad som egentligen hänt. - Jag trodde faktiskt att Jan skulle vara borta ett tag och sedan komma tillbaka efter att ha rett ut alla problem. Jag trodde kanske också att de hamnat i en situation som de själva inte rådde över. Men det gör jag inte längre. Jag tror att det var långsiktigt planerat. Men jag skulle önska att Jan berättade vad som hänt, oavsett vad som hänt, även om pengarna inte kommer tillbaka. Ovissheten är hemsk, säger Anders och fortsätter: - Sedan undrar jag vad som är sant av allt det som de sagt. De är definitivt inte hotade till livet för då hade de varit fimpade för länge sedan. Jag ifrågasätter allt som de sagt och gjort. Känslan av att vara lurad och sviken är tung att bära. Den är faktiskt i många stycken tyngre än förlusten av pengarna. Jag känner mig djupt kränkt. Föreslogs flytt till Obol
I mitten av 1990-talet blev han kund hos Jan Saradlic efter att denne köpt en kundstock för 300.000 kronor av en pensionerad försäkringsmäklare. Under några år fanns pengarna investerade i en engelsk kapitalförvaltning, men 1999 föreslog Saradlic att förvaltningen skulle flyttas till Obol som hade väsentligt bättre avkastning. Han hade en kontakt i Schweiz (Bo Johansson) som genom ett förvaltningsbolag (Obol) och en helt stab förvaltade flera miljarder kronor för en förmögen italiensk familj. Man nämnde också en mycket känd rysk hockeystjärna som skulle ha investerat 250 miljoner kronor i Obol. Vid ett möte hos Jan Saradlic på kontoret i Örebro var Bo Johansson med per telefon från Zürich. Litade på sin mäklare
Allt lät bra och Anders litade på sin mäklare. Hans depåkonto skulle finnas på Rüegg Bank (ägs av Socité Generale) i Zürich och han åkte över till Zürich för att träffa Claes Wjikström, vice president för banken och Bo Johansson, då vd för Obol Investment Advice. - Jag ville verkligen försäkra mig om att kapitalet skulle vara säkert i banken och så skulle det ju vara så därför åkte både jag och min hustru över till Zürich. Pengarna skulle inte lämna bankkontot och banken skulle sköta kontrollen av kapitalet. Samverkan mellan Obol och banken sas vara mycket nära och god, säger han. Under flera år fick Anders värdebesked från Obol. Inledningsvis var det Bo Johanssons namnteckning på dem, sedan Teresa Momtaz (Gemtrust SA - revisionsbyrå i Lugano) och efter det en anställds på kontoret i Örebro. Ibland saknades namnteckning. 4 september 2006 träffade han Jan Saradlic på kontoret i Örebro för att han ville plocka ut pengar till ett båtköp och även flytta förvaltningen från Obol då han inte var nöjd med avkastningen. Saradlic tyckte att han skulle köpa en båt av honom istället och definitivt vänta med att ta hem pengar från Obol. Avråddes via mejl
I ett mejl dagen efter skrev Jan Saradlic: "ps. ett uttag på Obol kanske inte är det bästa just nu då företaget står inför en ev börsnotering med påföljande fonduppgång ... (insidertips???), kanske har Du andra dyra placeringar typ Skandia Life att återköpa?? vad vet jag... ds Jan Saradlic Sir Brownleigh Yachts AB" Det Saradlic förmodligen syftade på i mejlet ovan var Obols kommande köp av Genesis IT AB. Den planerade affären sprack fem i tolv, liksom hela Obol-bubblan gjorde. Anders säger att de två huvudmännen kompletterade varandra väl: Bosse den utåtriktade, irrationelle, sociale och lätt jovialiske och Jan den tillbakadragne, noggranne administratören och planeraren som hade kollen. - De behövde varandra för att klara det här. Bosse är inte heller, tror jag, tillräckligt smart för att fixa ett sånt här upplägg. Sedan tror jag att båda kan vara psykopater eller lida av något annat för att kunna ljuga som de gjort. Normala människor klarar inte av göra som de gjort, säger Anders med skärpa i rösten. Anders är med i den grupptalan som advokat Lars-Olof Svensson företräder. - Jag tänker troligtvis inte inleda några andra processer. Utsikterna är små att vinna och det är kostsamt. Det får räcka nu. Vi får kanske om några år en slant från de 11,5 miljonerna som finns på länsstyrelsen i Stockholm. Även om man känner sig dum och arg gäller det att gå vidare. Jag vill inte gå omkring och vara bitter resten av mitt liv, det vinner jag inget på, säger han. Kvar hos Anders finns krav på drygt tio miljoner kronor (värdet efter normal avkastning under årens lopp), fyra pärmar fulla av dokument, en mängd löften och i huvudet en massa tankar. Plus ett par flaskor vin av Bo Johanssons märke Coronarossa snyggt förpackade i ett träemballage med tillhörande kort: "Bästa hälsningar!" Jan & Bo"
Så jobbar vi med nyheter