Det häftigaste i livet är att föda barn. Den största upplevelsen i tillvaron är att vara med vid en liten människas födelse. Och jag har haft lyckan att uppleva det sex gånger! Fem av de nyfödda har varit mina egna, den sjätte är vår lilla reportagebebis Mira. Fast egentligen är hon nummer fem i raden, för min egen femma kom först ett år efter Mira. Vi brukar skoja om att det var så inspirerande att vara med vid Miras födelse så både jag och foto-Andreas åkte hem och gjorde barn (Jag fick en Vilgot, Andreas fick en Alvin). Och visst är det härligt smittsamt med bebisbaciller. Mer bebisar till folket! Om alla hade en egen ljuvligt doftande nyföding i sina armar skulle det knappast - varken bokstavligt eller bildligt talat - vara möjligt för oss människor att bråka så mycket med varann. Man blir snäll av bebisar. Men man blir orolig och rädd också. Många gånger. Som när Johan och Jessica skulle få sitt andra gemensamma barn och hon föddes i ett blodbad hela sju veckor för tidigt. Mer om dramatiken kring Elises födelse berättar de i reportaget här intill. Vi har nämligen hälsat på hos familjen Erixon och vår lilla reportagebebis Mira, fyra och ett halvt år efter hennes födelse. Vi ville veta hur det hade gått för paret och familjen som hade så många odds emot sig. Johan var en 23-årig universitetsstudent som just flyttat hemifrån, Jessica var en rutinerad trebarnsmamma som var åtta år äldre. De träffades på nätet och allt hade gått rätt fort.
Johan flyttade till Luleå, Jessica blev med barn och jodå, olyckskorparna kraxade. Men förgäves! I den här storyn blir inga fördomar bekräftade.
Nu tar såväl barn som föräldrar sommarlov, men vi syns igen till hösten! Är det något speciellt just du vill läsa om? Hör gärna av dig till mig: birgitta.wiik@kuriren.com. Ha den underbaraste sommaren! 