Han "glömde" att fråga pappa Kjell om lov att köra bortanför ängen vid huset och for iväg.
En björn!
Glad i hågen körde han längs Armasvaaravägen när han plötsligt fick se:
- En björn! Bara tio meter framför mig stod den, med sidan till, och tittade på mig. Jag hann inte bromsa för då hade jag kört på den. Jag tutade allt vad jag kunde och när det var bara tre meter kvar så sprang den plötsligt iväg till skogs.
Bland klasskompisarna på Hietaniemi friskola var Kristians upplevelse måndagens stora "snackis".
Kristian bedömer björnens storlek som åtminstone större än han själv och fyrhjulingen.
Blev han rädd, då?
- Först tyckte jag att det var coolt, men när jag kom hem så började jag skaka.
Björnfrossa
Äkta björnfrossa, vilket är få förunnat att uppleva. Enligt Kristian var reaktionerna lite blandade hos dem där hemma.
- Mamma blev orolig, men pappa var mest sur för att jag kört iväg utan att fråga, berättar 13-åringen lite skamset.
Tur för Kristian att björnarna ännu är nyvakna efter vinterns vila. En tuta räcker inte långt om nalle blir riktigt arg.