Allting börjar med en bok.
När den förväntansfulla publiken kommer in i en fullsatt sal ligger ett exemplar av Till häst genom Västerbotten utplacerad på varje stol. Många sitter och bläddrar nyfiket minuterna innan föreställningen och de undrar nog vad som egentligen väntar.
Själv har jag föreberett mig genom att läsa boken i förväg och jag undrar också, troligtvis mer än någon annan i salen, vad som egentligen väntar.
Boken är en berättelse om Sven Björklund och Olof Wretlings resa genom Västerbotten och jag har svårt att veta vad som är påhittat och vad som är hämtat från verkligheten. Bilderna tyder på att herrarna faktiskt befunnit sig på olika platser i vårt sydliga grannlän, med häst och sherpa. Men historierna är som hämtade ur galna hjärnor (Björklund och Wretlings).
Jag är inte särskilt road av boken och när duon inleder kvällen med att lyfta fram budget och mål med sin resa genom att visa projektbeskrivningen på storbildsskärm skruvar jag på mig oroat. Jag är rädd för att det här bara blir en föreläsning med humor i kanten. Men så är det naturligtvis inte.
Kvällen består i stället till största del av att Sven Björklund och Olof Wretling gestaltar några av de påstådda historierna de samlat in från diverse märkliga västerbottningar.
Olof Wretling berättar, med Torgny Lindgren-röst, om Natan från Sikeå som drömmer om att bli invald i inavelsällskapet och odlar ett tredje öga på magen. Därefter går Sven Björklund in i rollen som "gammpojken" Tommy Flodström, Åmsele, som beskriver hur han blivit radiostyrd av utomjordingar.
Det är två väldigt märkliga historier som lyfts av berättarnas dialekttolkningar och kroppsspråk. Här börjar jag förstå att det som i text bara är konstigt kan på scen bli ganska underhållande, men jag är långt ifrån tillfredställd. Visst är det roligt när Tommy Flodström drar upp lista med för- och nackdelar kring att vara radiostyrd, men historien i sig känns ganska platt.
De Klungan-frälsta kommer ändå få sitt behov tillfredställt.
Föreställningens andra halva lyfter hela kvällen. När vi får höra några av partytricken som fått patent i Vilhelmina ("Katarina är den enda som får sväva mellan liv och död i festliga sammanhang") är det svårt att inte skratta.
Avslutningen på kvällen håller dessutom högsta klass. Tillsammans gör duon de Tornedalsteaterns kvarvarande medlemmar i Marsliden som berättar sin version av en självupplevd Rödluvan och vargen. Samspelet, de små nyanserna i dialekterna och skådespelandet är överlägset bäst under kvällens 75 minuter. Så bra kan de vara, synd att inte vi inte fick se mer av det.
LÄS MER OM SVEN BJÖRKLUND PÅ DUONOJE.SE:
Därför laddar Klungan-duon i Luleå – hela veckan
"Patrik Larsson" avslöjar: Så blir Mammas nya kille