Det har hänt en del med Pershagen sedan förra albumet. Jeff Johansson har lämnat bandet, Andreas Sahlin och Theo Stocks har anslutit, tre fjärdedelar av bandet har flyttat från Piteå och de har uppträtt på Manifestgalan.

På fredag släpps resultatet av de senaste åren i musikform, genom plattan "Tarfala".

– Det känns mer sammansvetsat än tidigare, kanske för att vi har ett instrument till nu. Det dynamiska spektrumet är bredare, säger Jimmie Nilsson.

LÄS MER: Pershagen vaggar mig till sömns

Gitarristens flitiga låtskapande gjorde processen något enklare än tidigare och postrocken har blivit något mer psykedelisk denna gång.

– Vi hade mycket material att jobba med, och kanske inte otroligt mycket tid till att jamma. Så som vi gjorde förrut, berättar Johan Kalla.

De instrumentella låtarna ger lyssnaren möjlighet att skapa egna idéer av vad de handlar om. Men låttitlar som "Kaffedalen", "Tundran I" och "Tundran II" flyttar fokus i motsatt riktning från bandmedlemmarnas urbanisering.

– Vi har hittat inspirationen från något sorts fjälltema med Tarfala, speciellt i låttitlar, Kebnekaise-fjällen och det området. Jag har varit där ganska mycket så jag hamnar i den världen, säger Johan Kalla.

Vad tycker ni andra att låtarna handlar om?

– Svårt att säga. Många låtar är skrivna för länge sedan och det är svårt att minnas vad jag tänkte på då. Men det är lätt att klä in låtarna i den miljön, när jag lyssnar på dem är det vad jag tänker på. Men det kan se jäkligt annorlunda ut beroende på vem som hör det, säger Jimmie Nilsson.

LÄS MER: Pershagen är ständigt i förändring

Nästa vecka smygstartar Pershagen turnén där Kalles i Piteå får agera värd för den inofficiella releasefesten och i början av juni sker det officiella firandet av "Tarfala" på Scalateatern i Stockholm.

– Musiken är ganska populär bland fuzzrockare med jeansvästar och patches. Men det har varit alla typer av människor som lyssnar på oss, en del jazzinfluerade och en del hippieaktiga människor som bara vill tänka på något annat en stund.