Årets punkrock
Punk. Gammal musik som alltid när den är bra känns ny och fräsch. En självmotsägelse och det jag älskar mest av allt. Värt att notera att fem av banden nedan är svenska och tre av dem från Luleå. Det betyder något, men det har jag inte utrymme att utveckla här och nu. Off! är gamla gubbar som är piggare än alla andra. De har tillsammans med Napalm death byggt skåpet, och nu säger de unga att det är precis där det ska stå.
Off! – Off!
Napalm Death – Utilitarian
Kranium/Dispose – Distort the north
Bäddat för trubbel – Värdighet
Utbrott – Det mörka
Nü Sensae – Sundowning
Fair Ohs – Everything is dancing
Sju svåra år – Storma varje hjärta
Årets hårda rock
Norska Furze spelar experimentell black metal, med rötter i någon slags psykedelia/garagerock. Det är årets hårdrocksskiva. Den befäster och slår sönder på samma gång. Helt märkvärdig skiva. De övriga skivorna är mest olika sorters hårdrock som är bättre än andra hårdrockskivor. Det räcker ju med det.
Furze – Psych minus space control
The Sword – Apocryphon
Neurosis – Honor found in decay
Bedemon – Symphony of shadows
Goat – World music
Graveyard – Lights out
Horisont – Second assault
Marduk – Serpent sermon
Årets traditionalister
Måhända en märklig kategorisering, på samma sätt som Årets icke-traditionalister. Men på ytan kan man i alla fall se det som att man gör skenbart konventionell musik. Josephine Foster är en klassiskt skolad operasångerska som spelar amerikansk folkmusik, och så här i skrift ser det ju förskräckligt ut, men i verkligheten är det helt fantastiskt. En ny skiva med Neil Young & crazy horse känns också som en dålig idé. Men i verkligheten är det grymt. Lite samma med allt det andra med: Årets traditionalister är bättre än vad de borde vara, och det är det som förenar dem.
Josephine Foster – Blood rushing
Marissa Nadler – The sister
Neil Young & crazy horse – Psychedelic pill
Eva Eastwood – Åh, vilken skiva
Torsson – Hälsningar från ledighetskommittén
Björn Olsson – Lite nya melodier
Nutid – City flowers
Wet hair – Spill into atmosphere
Grizzly bear – Shields
Skator - Vita kalla
Årets icke-traditionalister
Här klumpar jag samman de som fullt medvetet ställer sig i opposition till rådande konsensus, inom respektive genre. Det är hårt ibland, ibland roligt och lekfullt och ibland outsägligt vackert. Det är hela tiden fantastiskt bra.
Neneh Cherry & the thing – The Cherry thing
Anna von Hausswolff – Ceremony
Joakim Åhlund & Jockum Nordström – Paddan och hunden
Swans – The seer
Årets sväng
Finns inget här heller som förenar egentligen, mer än att jag finner musiken kroppslig snarare än intellektuell. Det rycker i mina höfter, jag nickar på huvudet i takt. Det finns förstås mycket att säga om det, om musiken och mitt urval. Men jag är upptagen med att dansa och knäppa med fingrarna, jag får lov att återkomma till det någon annan gång.
Terakaft – Kel tamacheq
Legowelt – The paranormal soul
Rocket juice & the moon – Rocket juice & the moon
10-20 – Magnet marsh
Frank Ocean – Channel orange
Belbury poly – The Belbury tales
TheeSatisfaction – Awe natural
Diverse artister – The man with the iron fists
Diverse artister – Shangaan shake
Årets retro
Ett gammal hardcoreband från Hudiksvall som 25 år efter att man lade ned äntligen sammanfattas på en enda helt lysande skiva. Alla studioinspelningar samlade på ett ställe. Helt genialisk musik, lika bra, om än inte lika officiellt betydelsefulla som någonsin Minor threath, Discharge, Black flag eller Crass. Att sticka ut i en genre som uteslutande bygger på att inte göra det och ändå vara bättre än alla andra är en slags bedrift som närmast kan jämställas med alkemi. Trolldom. Rockmagi. Sveriges, ett av världens, bästa punkband genom tiderna.
Missbrukarna – Zooma in en zombie