Det var någon gång under gymnasietiden som jag första gången läste Mats Jonsson. Då tyckte jag att han ritade fult. Det tyckte många av mina kompisar också. Ändå minns jag i detalj flera av serierutorna. Jag minns skildringen av ett besök på Hultsfredsfestivalen. Ett hångel i gräset och en flicka med en konstigt triangelskuren klädedräkt. En skör kärlekshistoria.
I dag tycker jag att Mats Jonsson, serietecknare från Kramfors, ritar finast i världen.
I täta rutor med mycket svärta skildrar han sitt liv, parallellt med Martin Kellermans Rocky fast befriad från den grabbighet som verkar krävas för att nå masspubliken.
Nyutkomna serieromanen Mats Kamp, uppföljaren till 1990-talsberättelsen Hey Princess, skildrar den krokiga vägen in i föräldraskapet. Mats Jonsson berättar om tvivel, oro, ångest, skörhet, rädslor och kompromisslöst drabbande kärlek. Boken ger smärtsam igenkänning och pirrande lyckoinjektioner, på samma gång. Och han är så klok.
Det finns en uppsjö litteratur och kurser riktade till nyblivna föräldrar. En stor del av utbudet bygger på ett föråldrat könsrollstänkande genom vilket människor - i föräldrablivandet - sorteras in i mans- respektive kvinnofållan.
Så länge du inte är förälder är det mer okej att utmana normen. Sedan händer det något. Nu ska du vara Mamma. Nu ska du vara Pappa. Mamman ska "boa" och Pappan ska ta hand om Mamman när hon "boar". Mamman är helig och Pappan är i grund och botten en jägare från stenåldern.
Alienationen kommer som ett brev på posten när man ställs inför normskranket, och tvingas avslöja att man inte vet hur man gör när man "boar" eller "tar hand om sin kvinna". Jag tror att många föräldrar känner så ibland, en vilsenhet som inte enbart låter sig beskrivas i ord. Sicken tur då att det finns människor som kan teckna. Mats Jonssons självutlämnande visdom träffar bara så rätt. Ruta för ruta.
Mats Kamp är befriande läsning. Kanske den enda föräldrabok familjen behöver.