Mia Skäringers många avigsidor

I den till bristningsgränsen fullsatta Stora salen i Kulturens hus, inleder Mia Skäringer sin enmansshow Dyngkåt och hur helig som helst med att berätta om hur hon ville att filmen om hennes liv skulle bli. Därefter tänds belysningen och Mia kommer in på scenen. Endast iklädd en minimal bikini och vita basketskor i tyg, sjunger hon på låten från ett resebolags reklam - Your song med Billy Paul. Bara hennes blotta uppenbarelse får publiken att jubla och den emotionella värmen i salongen går nästan att ta på. Magen är prydd med streck och ringar från en spritpenna som ett förberedande inför ett maglyft. Detta lyft skall göra henne mer tillfreds med sig själv, men ger henne samtidigt bryderier. Hur skall hon motivera detta för sin dotter som är stolt över att vara orsaken till "den mjuka degen". Skäringers show handlar om självförakt och ständiga tillkortakommanden i jakten på lycka och någon att dela livet med. Hur hon, trots att hon redan innan vet att alla one-night stands slutar med ett stort NEJ, ändå inte ger sig utan utsätter sig för den förnedring ett avvisande innebär. Hur hon i stort sett slår knut på sig för att kunna visa upp en någorlunda attraktiv sida av sig själv trots att föremålen för hennes ansträngningar faktiskt är rätt äckliga, med snusiga fingrar och svettluktande tröjor. Varvat med Mia får vi också möta "trash-mamman" Tabita, från tv-serien Mia och Klara, som skadeglatt berättar om när alla präktiga Odd Molly-mammor i hennes omgivning skildes och konstaterar att "par som bygger för många altaner runt sitt hus har inget sexliv". Även Gulletussan, från samma serie, dyker upp och efterlyser ett förvaringssystem för alla existentiella tankar som annars riskerar att "klegga ner" kvinnors medvetande. En ny bekantskap är Ann-Marie, som blivit omgjord i Gokväll. Nu, ett år senare, har slingorna bleknat och den blanka rödbruna byxdressen känns inte alls bekväm, men Ann-Marie har bestämt sig för att må bra och lever efter Kay Pollaks bok Att välja glädjen. Det här är en föreställning som beskriver livet och hur det kan bli när man gör allting för någon annans skull. Den handlar om att kunna säga nej och om att våga förändra ett till synes förutsägbart skeende. Skäringer får publiken att vrida sig av skratt, samtidigt som hon sopar till den. Finalen består av en porrfilm som Mia framför live, och även om också den manar till eftertanke så är den sanslöst rolig. Mia Skäringer är modig och hon håller publiken i ett varsamt grepp, från den första minuten till den sista och jag har svårt att tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en söndagseftermiddag.

Mia Skäringers många avigsidor

Mia Skäringer är modig och hon håller publiken i ett varsamt grepp, från den första minuten till den sist.