Banal och lättspydd kallsup

Vintern och våren får lov att betecknas som hiskeligt medioker ur filmrepertoarsynpunkt. Dum-dummare-filmerna har dominerat och vräkts ut i försvarliga kopior över hela landet. Kvalitetsfilmerna har med möda, om ens det, förmått att hävda sig. Och inte alls förekommit i tillnärmelsevis lika många kopior heller. Den senaste banaliteten som vi generöst har försetts med heter Fool's Gold, är ett ogenerat hopkok och rena rama regelrätta stölden av Den vilda jakten på stenen med Michael Douglas och Kathleen Turner samt National Treasure-filmerna med Nicolas Cage och utspelar sig i marin västindisk miljö. Där söker Matthew McConaughey efter en skatt, som förliste tillsammans med det fartyg den fanns ombord på för flera hundra år sedan. Hans ex-fru Kate Hudson (försedd med ett motspänstigt ansiktsuttryck som bara kan tolkas som "SNÄLLA - varför stoppade ingen mig när jag tackade ja till den här rollen? NÅGON!") är också med och letar efter skatten. Liksom Donald Sutherland, som en förströdd miljardär; Alexis Dziena, som dennes fullblods-Bimbo dotter och Ray Winstone, som ett tufft skattsökarproffs. Men det är större chans att ni hittar en nergrävd skatt under er biofåtölj än att ni hittar en originell intrigtråd eller en underhållande detalj i denna lättspydda filmiska kallsup, som i svårartat banalitetshänseende raskt inrangerar sig bland haverier som 27 Dresses, P.S. I Love You och andra odödligheter som garanterat redan rullar på repertoaren på Filmstäderna i helvetet. Dessutom kan jag svära på att Donald Sutherland har förändrat sin röst. Så att han åtminstone inte ska kunna identifieras som medverkande här, med hjälp av den. Så illa är det. Välj själva om det är här ni ska lägga era biljettslantar.

Banal och lättspydd kallsup

Inte ens halva -08 har passerat ännu och jag har redan en handfull filmer som utan vidare kvalar in som årets sämsta. Och då menar jag: alla kategorier.