Takida tände till på slutet

De har hållit på några år nu, femmannabandet från Ånge som bildades 1999. De har många spelningar i ryggen och har hunnit skapa sig både rutin och en betryggande skara fans. Senast de var i Luleå var i fjol under Luleåkalaset då de gjorde en klart godkänd spelning. Undertecknad började lyssna på dem när de kom med den förra plattan, Make you breathe, och blev positivt inställd till deras lagom tunga men melodiösa metal. Men nu till kvälllens konsert som började med drygt 20 minuters försening. Lite irriterande då det inte var något förband som det krävdes någon omriggning för. Det var långt ifrån fullsatt och från början var det inte särskilt mycket energi från publiken förutom en hoppande skara mitt i hopen som befann sig på golvet. Från början och en bra bit in i konserten var ljudet bitvis dåligt mixat, gitarrerna och sången var för låga medan baskaggen dunkade på och ibland nästan tog över ljudbilden. När det är frågan om trash- och deathmetal så är det fullt motiverat med sådan kräm i ljudet på trummorna men inte till Takidas musik. Grabbarna är duktiga musiker, inte tu tal om det, men de positiva känslor som jag hade för ovannämnda konsert på Luleåkalaset ville inte riktigt infinna sig denna kväll. Sedan tycker jag inte att sångaren Robert Pettersson är någon särskilt karismatisk frontman, han är mer den där trevliga gemytliga killen som verkar älska det han gör. När han uppmanade oss som satt på läktaren att komma ner på golvet så var det ungefär med samma tonfall som när man ber någon skicka smöret från andra sidan av matbordet. Lite mer energi och jäklaranamma, det är ju rock för bövelen! Några stycken följde dock hans uppmaning. Fanns det då inga ljusglimtar förutom bra scenljus? Jodå, det fanns det, men de kom lite för sent. Evil eye satt bra och det var från och med den som allsången från publiken verkligen började höras. Sista låten Losing från Make you breathe var kvällens stora höjdare, det är en kanonlåt! Därefter gick grabbarna av scenen efter endast 40 minuters spelande. Snålt tyckte jag och besvikelsen hördes i publiken. Ett tag trodde jag inte att Takida skulle komma in på scenen igen trots publikens klappande och ropande. Nu gjorde de det och körde två extranummer som var helt OK. Missförstå mig inte, i grunden är Takida ett bra band, men i kväll kom energin och det roliga lite för sent.

Takida tände till på slutet

Takida är ett bra band, men spelningen häromdagen var inte riktigt på topp. Energikicken kom först på slutet, tycker Micke Forsberg som lyssnade till bandet i Pontushallen.