Hon uppmärksammas utomlands. Och stockholmsmedia, och de som vill accepteras av stockholmsmedia, tävlar om hur mycket de kan gilla henne.
Mycket väsen inför Wounded Rhymes har gjorts om hur denna skiva är så mycket mörkare, hur jobbigt det har varit att bli lite känd för stackars Lykke Li.
Jag menar inte att dissa för att dissa nu, jag vill absolut inte att hon ska må dåligt, ingen annan heller för den delen, men det är något djupt irriterande med det hele. Inte var det så ljusa texter eller glada låtar på debuten Youth Novels, skivan hon slog igenom med, den som gjorde att hon kunde skriva nya skivan i Los Angeles, om än i armod. Och inte är det så mörka texter och låtar nu heller.
Det har gått tre år och Lykke Li har blivit äldre, saker har hänt sedan dess. Men detsamma går att säga om alla som levde då och gör det än.
Det är inte unikt.
Skillnaden mellan skivorna: hon sjunger ut mer på den här, inte lika dockigt som på förra. Det är fetare produktion, större trummor, mer djup i ljudbilden. Mer rock. Annars är det kärlek som inte fungerar, lite knulla och lite knark. Det är inte dåligt, det är inte det, men det är inget märkvärdigt heller. Det är ett fenomen. Det är kreddig stjärnglans och alla vill sola sig lite i den.
Men, med detta ventilerat, Wounded Rhymes är inte på långa vägar lika anemisk och södermalmsk som Youth Novels.
Jag lyssnar igenom hela skivan några varv och kommer att göra det igen, och inte enda gång vill jag slå av, faktiskt har jag riktigt trevligt när jag gör det. Ganska exakt som när jag kollar på På spåret. Men aldrig att jag skulle jämföra På spåret med något som verkligen intresserar mig, som exempelvis det mesta i SVT:s Dox-serie.
Jag sätter en hundring på att skivan kommer att placeras högt på årsbästalistorna i såväl Sonic som kvällstidningarna och DN medan exempelvis Knivder
by kommer lysa med sin frånvaro.
Ja, jag jämför päron med äpplen nu, eller kanske snarare semlor med råbiff.
Men ibland är det faktiskt nödvändigt att positionera sig också. Särskilt när kejsaren är om inte naken så i alla fall lite illa klädd.