– Jag vill skapa än fler konstsamarbeten inom Barentsregionen. Viktigt med tanke på den patriotiska inriktning kulturpolitiken har i dagens Ryssland, säger han.
Men rötterna i Bayern närmare bestämt i regionen Schwaben och samhället Marktoberdorf med 18 039 invånare har hans intresse för rysk kultur och språk tagit honom en lång väg hemifrån när han tillsammans med sin familj nu ska bosätta sig i Boden.
– Jag fick ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till när jag fick frågan om att ta över som konsthallschef, säger han.
Dessutom ett erbjudande som kom mycket lägligt med tanke på den kulturella styrning som ökat år från år i Ryssland.
– Varje år händer något sedan Putin tog över som president efter Medvedev. Nu är det tydligt att regeringen ändrat strategi när man satsar på patriotiska kulturutbildningscentrum. Samtidskonsten och dess konstnärer lever under hård press i Ryssland, menar han som tillsammans med sin fru, tidigare konsthallschef i Archangelsk, bokstavligt känt av den nya ryska kulturinriktningen.
För konst menar han är en viktig byggsten för att ventilera samhällsfrågor ur olika perspektiv i det civila samhället. Något givetvis makthavare som vill kontrollera sin befolkning är väl medvetna om. Men inte bara därför. Cornelius Stiefenhofer nämner också det förändrade medielandskapet som han liknar vid en fastfoodfabrik.
– Nyheter flimrar förbi i snabbt tempo samtidigt som medierna fått konkurrens från sociala medier. Det behövs arenor där olika uppfattningar och åsikter kan mötas och ventileras ur olika perspektiv. Det finns inga enkla lösningar på de komplexa samtidsfrågor vi står inför. Dessutom kan det gå fort när en nations narrativ ändras. Det har jag sett i Ryssland där man på vissa håll åter hyllar Stalin. Han var i stort struken ur historieböckerna på grund av sin brutala maktutövning och massmord på den egna befolkningen.
Med en bakgrund inom reklam, marknadsföring och PR har han erfarenhet från, som han själv uttrycker det; ”att får dåliga saker att se bra ut för allmänheten”. Studier han lämnade ganska snart.
– Det var inte kul, konstaterar han.
Istället blev det Moskva och kulturella samarbetsprojekt mellan Tyskland och Ryssland – samarbeten som slutligen gjorde att han hamnade i Archangelsk där han också träffade sin fru. Idag har paret en son som är två år och i maj är hela familjen samlad i deras nya hemstad Boden.
– Havremagasinet är en fin konsthall, med bra konstnärlig och pedagogisk verksamhet i en spännande region. Jag kommer inte att ändra något nu i början. Mitt avtryck och mina små förändringar får komma organiskt. Först vill jag lära känna verksamheten och regionen ordentligt. Vi som jobbar här måste få en chans att växa ihop.
För precis som ryssar varken ser sig som européer eller asiater tycker han sig se gemensamma nämnare mellan de norra regionerna i Barentsområdet. Inte bara klimatet och naturtillgångarna utan också en lång mångkulturell historia.
– Därför är Havremagasinet så spännande. En mycket öppen konsthall där alla människor välkomnas.
Just nu förbereder han höstens utställning som han själv ska curera. En utställning med ryska konstnärer under temat teknikutveckling. En utveckling att liknas vid ett paradigmskifte.
– Den snabba teknikutvecklingen har lett till automatisering, artificiell intelligens och digitalisering. Innovationer som också leder till att mindre kvalificerade arbeten kan skötas av robotar vilket leder till arbetslöshet inom vissa yrkesgrupper.
– Och vad ska de människor som inte klarar dagens krav på arbetsmarknaden göra? Alla kommer inte få plats och i ett värsta scenario kan våldsspiralen öka i takt med alienering – det är aktuella samhällsfrågor vi måste diskutera. Exempelvis är möjligen min son den sista generationen som tar körkort och bokstavligen kör bil. I framtiden förutspås bilkörandet bli automatiserat.
Parallellt med jobbet som konsthallschef ska Cornelius Stiefenhofer fortsätta med sina studier i svenska och lära sig mer om det svenska samhället.
– Under 1960-70 var Sverige närmast ett utopiskt samhälle men jag förstår att en del har förändrats. Däremot är min erfarenhet att när man lär sig ett nytt språk får man mycket kunskap om ett lands kultur och dess koder på ett djupt plan. Därför pluggar jag svenska intensivt med min ryska svensklärare, säger Cornelius Stiefenhofer.