– Jag arbetar med språket som identitetsbärande faktor inom det manliga området och dess specifika miljöer. Egentligen ”mannens” balans mellan hjälten och monstret, förklarar han.
Och det är miljöer som är bekanta för honom. Förutom alla år med hård fysisk träning som kampsportare var planen att bli yrkesofficer efter utbildningen som jägarsoldat i Kiruna.
– Men regementet lades ned och jag började titta på alternativa yrkesval. Jag valde att bli fri konstnär – ett yrke som står nära det militära eftersom båda har estetiken i fokus, säger han.
För en oinvigd kan det låta märkligt, men enligt Oscar Guermouche går estetiken före funktion i det militära – vilket han exemplifierar med vapenvård.
– Egentligen ska vapnet inte vara helt fritt från fett – men det poleras trots att det kan bli repor. Bara ett exempel på estetikens företräde, menar han.
Nu är han aktuell med installationen ”Remains of what is to come (a home)” vid Havremagasinets samlingsutställning ”Territories”. Där han har byggt upp en plats i källaren ”där en ensam man lever och verkar”. Olika actionhjältar och monster ur filmer fladdrar förbi i en loop i ett videoverk. En vägg är fylld av ”mannens” anteckningar och funderingar. Bokhyllan är fylld av böcker bestående av faktiska titlar och berättar historien om hur en hotbild skapas – från militärträning via Carl Larsson, rasbiologi och historiska föreställningar om det ”svenska” till barnböcker och psykologisk och arkitektonisk litteratur – alla med syfte att gestalta hur hotbilder växer fram ur vårt språk, vad vi skriver och berättar.
– Slutligen handlar det om isolering och att beväpna sig. För vad gör en ung man som vuxit upp med actionhjältar och militärtjänstgöring när han fyllt 40 år är pappa och bor i villa. Ja, då finns hoten utanför tomtgränsen. Så är det för ”mannen” som lever i detta rum. Och vad gör en man som fått skolning i att döda när hotet kommer. Han slår tillbaka och ser inte något omoraliskt i det, menar Oscar Guermouche.
Och visst, det var hjältebilden som han själv identifierade sig med som ung. Idag är han högst kritisk och ser problemen med vissa manlig förebilder i specifika hjältemiljöer.
– Det föder våld och våldtäkter, men i utställningen låter jag istället publiken betrakta och själva reflektera över vårt språk och vad vi tittar på.
Språket har alltid intresserat honom eftersom han vuxit upp som tvåspråkig.
– Jag är andra generationens invandrare, mina döttrar tredje generationen. Ännu har de inte blivit medvetna om den rasism som omger oss. Men det kommer snart. Därför återkommer jag hela tiden till den manliga beredskapen och språket. Hot upplevs genom det vi sett och läst. Slutligen är vi alla hotade av någon, oberoende hur våra kroppar ser ut, säger Oscar Guermouche.