– Vår förhoppning är att väcka tankar hos konstpubliken om hur de vill att det mångkulturella samhället ska se ut. Därför namnet "Avstamp". Det handlar om att samtalet och den mångkulturella samhällsutvecklingen ska fortsätta, säger Ricky Sandberg, konsthallschef.
För flera år sedan startade Havremagasinet det konstpedagogiska projektet "Träffpunkt Boden" för pensionärer och nyanlända – ett projekt som också blev startskott för det mycket medvetna mångkulturella arbete som konsthallen driver.
När nu utställningen "Avstamp" har vernissage är det i sig en sorts redovisning av höstens arbete där konsthallen bland annat anordnat workshops med Boden i fokus. Fem olika grupper från högstadiet, gymnasiet, Sfi, Bodens kommun samt Havremagasinets 60+-grupper har under ledning av Sigmar Metodbyrå fått fundera över frågeställningar som rör hur en stad ska se ut, vara och verka för att man ska bosätta sig och trivas, där mångfald och mångkultur är självklara beståndsdelar.
Egentligen en sorts framtidsvision för Boden.
De olika gruppernas tankar har nu tolkats av sex konstnärer; Oskar Männikkö, Åsa Bergdahl, Lars Lundqvist, Thomas Hämén, Anja Örn och Tomas Örn.
– Vi använder helt enkelt konsten som verktyg för att lyfta frågor om vår stad, säger Ricky Sandberg.
Konstnären Thomas Hämén har tolkat gymnasieelevernas tankar. Han har byggt en gigantisk, offentlig säng där han lånat element från Bodens tågstation. Något som avspeglas i färgsättningen samt att han lånat den gamla symbolen nidhögg (ett drakhuvud från nordisk mytologi) som förutom att den smyckar tågstationen även dyker upp på andra ställen i Bodens stadsbild.
– I materialet från gymnasiet fanns många frågor om trygghet och hemmet. Då tänkte jag på sängen eftersom jag själv tagit många av mina stora livsavgörande beslut sängliggande. Det är något med det horisontella läget som gör att sängen inbjuder till betydelsefulla samtal, både med sig själv och andra. Kanske för att när kroppen slappnar av fungerar hjärnan bättre. Men det finns inga offentliga sängar, förrän nu, säger han och ler.
De som väljer att lägga sig ned och inte känner för ett samtal kan istället välja att se Thomas Häméns videoverk som kommer att visas i en loop vid en sänggavel.
– Det är en humoristisk och drömsk resevideo där bland annat symbolen nidhögg sjunger duett med ett annat offentligt konstverk som står i centrala Boden. Ganska gullig historia, berättar han.
Oskar Männikkö å sin sida har tolkat pensionärernas samtal. Hans konstverk "Upprotad" uppenbarade sig för honom i en dröm efter att han deltagit i 60+-gruppernas workshop.
– Jag drömde om svävande träd. Pensionärerna talade mycket om generationsskifte men också att Boden historiskt varit en stad som människor kommit till, bland annat på grund av den stora militära närvaron – en upprotad stad.
På bottenplanet finns även Lars Lundqvists verk "Free tea" med utgångspunkt i Sfi-studernas funderingar. Här hänger klädedräkter från världens alla hörn tillsammans med en soffgrupp.
– Hans syfte är att uppmuntra till vidare samtal, säger Ricky Sandberg.
Går man sedan en trappa upp i konsthallen visar Anja och Tomas Örn sin gestaltning. De har jobbat med en sjundeklass från Fria Emilia där ungdomarna fått gjuta av sina fötter och placera ut dem på en särskilt betydelsefull plats i Boden som sedan fotats av, medan Åsa Bergdahl tillsammans Charissa Martinkaupi skapat videoverket "Med Bodenjord under naglarna" med utgångspunkt i workshopen med politiker, tjänstemän och näringsidkare. Ett videoverk bestående av en poetisk text som läses av Charissa Martinkaupi.
– Mångfald och mångkultur berikar vårt samhälle och våra liv. Därför är dessa frågor viktiga, avslutar Ricky Sandberg.