– Känslorna av skuld och skam är ofta stora när kvinnor har missbruk. Det kan delvis kanske handla om mammarollen, att man ska vara duktig och hålla ihop familjen. Kvinnor drar sig för att söka hjälp i tid, det kan finnas ett stort motstånd att söka hjälp hos socialförvaltningen. Här hos oss för vi inga journaler och man registreras inte i något datasystem. Man är anonym när man kommer hit. Vi skyltar heller inte på gatan, det är väldigt diskret, säger Ulrika Engström, kurator.
Sedan början av 1990-talet samarbetar landstinget och Luleå kommun kring Klara-mottagningen. Avsikten är att försöka nå en grupp som är särskilt svår att fånga upp.
– Kvinnor har ofta kommit så långt i sitt missbruk innan de våga söka hjälp.
Ulrika Engström berättar att en livskris kan ligga i botten när kontrollen över drickandet går förlorad. Det i kombination med förändrade alkoholvanor i vardagen.
– Många säger att dunkvinerna är en fälla om man hamnar i en livskris. Det kan vara skilsmässa eller ett dödsfall, även pension kan vara det. Någon form av livskris kan leda till att det blir för mycket, säger hon.
Den största gruppen på Klara-mottagningen är kvinnor i medelåldern. Verksamheten är i huvudsak inriktad på just personer med begynnande missbruksproblem.
Mottagningen erbjuder KBT-baserade behandlingsmetoder samt ett program för anhöriga.