"Ser jag vargen så smäller det"

Morgonen började som den brukar. Leif Classon tog sig upp på Toberget, släppte tre hundar på drev och satte sig till ro. Sedan gick allt åt helsike.

Otäckt. Ett blodigt täcke vittnar om det kval som Annie genomled innan hon gick hädan.

Otäckt. Ett blodigt täcke vittnar om det kval som Annie genomled innan hon gick hädan.

Foto: Thomas Lövgren

Råneå2015-10-21 06:10

Solen gick upp cirka 07.40 i måndags. Då var Leif Classon på väg ut tillsammans med sina tre hamiltonstövare Annie, Jante och Flicka upp på Toberget cirka två kilometer hemifrån.

– Jag skickade ut hundarna i skogen, själv satte jag mig ner och väntade. Efter inte så länge fick jag se en hare som Jante hade drivit förbi, berättar Leif.

Kring nio-tiden kommer en bil körande. Det är grannen som bor tvärsemot Leif i Mjöfjärden. Leif fick en ond aning.

– Grannen berättade att de hittat en hund som var svårt skadad, de trodde det var en av mina.

Snabbt fick den 84-årige hunduppfödaren packa ihop raststället och ge sig iväg hemåt.

Hunden som hade tagit sig hem till hans granne var Annie, en tioårig tik tillika champion.

– Antagligen hade hon gått hem först, men där var det ju låst och sedan sökt sig mot grannen, vilket var ovanligt klokt för en hund.

Men hur hon överhuvudtaget hade tagit sig från skogen är svårt att förstå. I skogen hade stövaren stött på en varg, som gjort som rovdjur gör.

– Hon var så svårt skadad, jag blir tårögd bara jag tänker på det. I halsen hade hon ett hål som en tiokrona stort. Hon var biten i bogen på båda sidor och på insidan av låret syntes det hur vargen hade ätit.

Exakt hur det gick till vet ingen, men för Annie tog det slut snabbt.

– Jag bar in henne och lade henne i lådan jag har bredvid soffan. Länsstyrelsen var på plats inom en timme och för att han skulle kunna genomföra sin kontroll var jag tvungen att avliva henne där och då. Det hade inte spelat någon roll egentligen, hon hade förlorat så mycket blod, jag såg på en gång att det var kört. Enda trösten är att hon var gammal.

Leif har drivit kenneln i 40 år och aldrig varit med om att en varg dödat ett av hans djur.

– Vi brukar säga det, vad tur vi har att det inte finns varg här. Visst, vi har sett vargspår, men det har aldrig funnits någon stationär varg med familj.

Ganska snart kom anhöriga förbi och hjälpte Leif att begrava Annie och under dagen har telefonen gått varm, det är inte bara media utan även vänner som vill visa sitt stöd.

– Det är inte klokt, de har sett det på Facebook och på andra ställen, det värmer oerhört när de hör av sig.

Nu kommer han hålla sig från jakten i några dagar, men sedan bär det av ut i skogen igen och en sak säger de flesta som ringer och även Leif själv.

– Ser jag vargen så smäller det. Men, det blir egentligen något man bara säger, för när man väl ser den då har man aldrig bössan med sig. Känslan är dock sådan, man blir heligt förbannad och ledsen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om