Miriam Jaakola, 36 år, fick sina tre diagnoser på ett bräde: tourettes syndrom, adhd och bipolär sjukdom typ 2.
Det var tio år sedan.
– Äntligen fick jag det på papper, en förklaring till varför jag mår såhär. Det var så skönt, vilken lättnad, säger hon.
Bipolär sjukdom typ 2 innebär återkommande depressioner varvade med perioder som är bättre. Miriam Jaakola behöver läkemedel som dämpar nedgångarna.
Förnyade recept får hon via mejlkontakt med sin skötare, som det heter inom psykiatrin.
– Jag har en jättefin relation till henne. Men läkarna, ja, vad ska man säga? Det är nästan alltid olika namn på dem som skriver ut medicin.
När det gäller läkemedel, uppföljningar och svar på medicinska frågor finns en lucka i Miriam Jaakolas vårdhistoria. Kontakterna med läkare inom psykiatrin utgörs av enstaka, flyktiga möten.
– En läkare hade jag två gånger, som justerade upp min stämningsstabiliserande medicin. Det skulle vara uppföljning efter två veckor. Men då var det en annan läkare, den första var inte kvar. Den andra läkaren sa att jag måste sluta med just den medicinen på en gång, säger hon.
Olika läkare, olika bud.
En bristande kontinuitet som föder desperation i lägen då Miriam Jaakola måste våga lita på sjukvården.
Som nu, när hon befinner sig i en depressiv period som pågått längre än vanligt.
– I över ett års tid har det bara gått neråt, neråt, neråt.
Hennes behandling måste ses över av en psykiater, för att kanske justeras.
– Jag fick en tid, efter en månad. Tanken var att jag skulle få träffa en äldre specialist. När jag kom dit var det en ung AT-läkare i stället, säger hon.
Läkaren beslutar, efter att ha konsulterat andra doktorer, att byta ut den antidepressiva medicin som Miriam Jaakola ätit i 14 år.
En välkommen åtgärd, om det nya läkemedlet visar sig ge effekt. Samtidigt ett känsligt steg för Miriam Jaakola i ett läge när hon mår sämre än på mycket länge.
Ångesten förstärks av vetskapen att hon aldrig kommer att återse läkaren som fattar beslutet att byta läkemedel.
– Jag frågade: ”kommer du att vara kvar?”. Han svarade: ”nej”.
– Det är den första läkare i psykiatrin jag träffat sedan 2012. Det har känts meningslöst eftersom de byts ut hela tiden. Det är oseriöst, säger hon.
Via mejlkontakt med sin skötare söker Miriam Jaakola även tid hos en läkare i närpsykiatrin, som kan göra en bedömning för fortsatt sjukskrivning.
Då lyder beskedet: vänta minst två månader eller vänd dig till vårdcentralen.
På vårdcentralen har Miriam Jaakola fått veta att psykiatrin ska sköta sådana ärenden, eftersom det är där hon har pågående behandling.