Videon är inte längre tillgänglig
Det är tidigt morgon och borta i horisonten har himlen färgats röd. Nedanför gömslet, 70 meter bort har Mikael Suorra lagt ut två åtlar.
Vad vi hoppas få se är kungsörn men också den mäktigt stora havsörnen.
– När alla korparna ätit en stund på åtlarna ser örnarna att kusten är klar och då vågar de också landa, säger Mikael Suorra.
Örnar är skygga varelser, men också mycket utsatta. Enligt Naturvårdsverket så har antalet häckande kungsörnar i fjälltrakterna minskat markant under de senaste femton åren. I södra Sverige har dock antalet kungsörnar ökat, men då ska man tänka på att Norrbotten är det län där det finns flest kungsörnar.
Naturvårdsverket fick 2011 i uppdrag av regeringen att fastställa en nationell förvaltningsplan. 2013 beslutade riksdagen om nya mål för kungsörnen. Den politiska målsättningen är att det ska finnas en långsiktigt livskraftig kungsörnsstam i landet. Målet är 150 registrerade häckningar per år, men redan under 2013 ligger nivån på 125 lyckade häckningar. Av de fanns 44 i Norrbotten, varav 40 var lyckade.
Kanske är det något av detta som vi märker av där i gömslet för vår väntan blir lång. Morgonen hinner övergå till eftermiddag innan vi plötsligt ser en kraftig fågel sitta i en trädtopp.
– Ta det nu lugnt grabbar och låt den landa på åteln, säger Mikael Suorra.
Per Lundström och jag sticker sakta ut våra kameror. Nu eller aldrig. För visst är det något speciellt att se den stora fågeln landa och fälla in sina vingar. Bredvid mig kan jag höra ett kluckande skratt. Det är Per i det att hans kamera börjar smattra.